Kräftfiske

Jag har aldrig fiskat kräftor tidigare av den elementära anledningen att jag aldrig tidigare haft tillfälle. Dessutom kunde jag inte för mitt liv föreställa mig att det var så enkelt. Jag hade väntat mig komplicerade verktyg, rituella kräftdanser och magiska beten, men möttes av genialiskt enkla kräftburar, en halv mört per bur och en stilla sjö att kasta dem i. Jag sökte en kräfta och fann flera tjog. Jag är inte besviken. Faktum är att det är det roligaste och mest avkopplande jag gjort i hela mitt liv!

Att dra in kräftburarna krävde roddskicklighet från Magnus sida (framför allt som Norrsjön är rik på undervattensstenar) och en viss våghalsighet från min sida. Att jag inte har flytväst beror på att djupet uppgår till cirka 50 centimeter.

Nu hivar jag in första kräftburen. Jag trodde ärligt talat inte att vi skulle få en enda kräfta eftersom det helt enkelt tycktes fungera enligt principen för bra för att vara sant: hiva i burar, plocka upp dem, äta kräftor.

Men omigod! Det finns kräftor i buren! Flera stycken till och med! Jag stirrar klentroget på de arga leddjuren och lyckas så småningom skaka ut dem ur buren ned i hinken. Första morgonen vittjar vi tio kräftburar och får 27 välväxta monster att kalasa på.

Kvällen efter drabbas vi av hybris och slänger i alla 24 burar. Då fick vi visserligen 42 kräftor, men eftersom vi testade olika områden fann vi många av burarna tomma. Trots att Magnus inte är någon kräftätare av rang drabbades vi av samma sorg över varje tom bur. Inte ens jag, som skulle kunna käka kräftor en månad i sträck, tyckte att ätandet var huvudsaken, utan urtidsmänniskans samlarinstinkt tog överhand.

De uppfångade kräftorna fick vila i en avdankad tvättmaskinstrumma tills vi hade tid att koka dem.

Eftersom vi fått låna en eldriven utombordare, samt bilbatteri av ett par tyskar som var inhysta hos Magnus farmor ville vi gärna bjuda dem på ett par kräftor. Dock ville vi ju inte bli av med vår skatt. Hur göra? Vi löste det smidigt genom att traska upp till deras stuga med en spann levande kräftor och fråga om de ville ha några. Sonen i huset öppnade och backade en meter när han såg de ondsinta rackarna och tackade artigt och tämligen förskräckt nej till vårt erbjudande.

Alla kräftnördar vet att det är lagen som skiljer trista kräftor från fantastiska dito. Alltså måste man koka en egen lag, om man så köper lidl-kräftor. Min version är ganska smalkrik jämfört med de flesta traditionella recept, men den blir helt underbar! Den stora ölmängden ger en fyllighet som man inte vill vara utan när man väl provat. Anledningen till att jag använder grovt salt är enbart att det var nöden som bjöd det - vill man använda finmalet salt får man minska på mängden och prova sig fram.

Kräftor enligt Gitto
2-4 personer beroende på kräftfanatism och tillbehör

40 kräftor
2 liter öl (förslagsvis 1 liter bayerskt och 1 liter lager)
10 sockerbitar
2 dl grovt salt
2 liter vatten
en rejäl bunt dillkronor

Lägg kräftorna i diskhon. Glöm inte att sätta i diskproppen innan du hivar i kräftorna, annars får du lika roligt som jag hade när jag manövrerar undan en folkarmé ilskna kräftor med blott en slev till hjälp. Tappa upp kallt vatten och låt kräftorna kräla runt ett tag för att skölja av eventuell dy och andra ovälkomna naturinslag såsom gamla löv och kvistar. Byt vatten några gången - eftersom kräftorna är växelvarma går det ganska snart att sticka ned handen för att dra ut proppen utan att riskera skador, kräftorna blir helt enkelt för slöa för att göra något värre än att vinka lojt med klorna.

Under tiden du leker med kräftorna (tro mig, det är oemotståndligt roligt att anordna kräftslagsmål och skrämma varandra med särskilt välvuxna exemplar) letar du fram två rejäla kastruller. I den första häller du upp ordentligt med vatten, och i den andra hivar du alla ingredienserna till lagen: vatten, öl, salt, socker samt dillkronorna. Koka upp båda grytorna.

Tag nu 10 kräftor och släng ned dem i det kokande vattnet - och se till att vattnet verkligen kokar. När de helt slutat sprattla efter någon minut tar du upp dem med hålslev. Låt rinna av och lägg åt sidan. Låt vattnet koka upp på nytt och upprepa proceduren tills alla kräftor är ordentligt avlivade.

Lägg nu alla kräftor i den kokande lagen, låt koka upp på nytt och koka sedan 10 minuter. Ställ sedan kastrullen i vattenbad i diskhon för snabbast möjliga avkylning. Byt hela tiden vatten så att kräftorna verkligen kallnar. Lägg sedan kräftorna i en lämplig bunke (varva gärna med nya fräscha dillkronor), sila spadet från den uttjänta dillen och slå spad över så att det täcker. Låt stå och dra i kylen - helst till dagen efter, men kokar man kräftorna på morgonen direkt efter kräftvittjet så går det bra att äta samma kväll.