torsdag, augusti 09, 2007

Grönsak med mersmak

Mangold brukar liknas vid spenat i smaken, men egentligen är det i stort sett en rödbeta utan svullen rot. De mörkgröna bladen är dock desto mer rikliga och kan skördas i omgångar hela sommaren och en bra bit in på hösten. Smaken är ljuvligt klorofyllig, med märkliga toner av smör och mandel och gifter sig perfekt med olivolja och vitlök. Bladen kan tillagas som spenat elelr användas som förpackning för allehanda fyllningar: myntakryddat ris, abborre eller spiskumminkryddad lammfärs för att ge några tips. De kraftiga, vita stjälken kan ätas som sparris med bara lite smör, eller ännu hellre några droppar god olivolja. De allra spädaste bladen är perfekta att blanda i en grönsallad precis som de är.

Mangold är med andra ord en mångsidig och trevlig grönsak med ett enda fatalt fel: den är nästan omöjlig att hitta i vanliga butiker. En gång hittade jag till min förtjusning mangold på möllans torg och var givetvis tvungen att stödköpa tre fulla kassar - något som på inget vis förminskade min kärlek till mangolden, trots att den dök upp i olika former på matbordet i en vecka. Torghandel i all ära - i vanliga fall får jag förlita mig på min fars trädgårdsland för att få tillgång till mangold. För er som inte har en egen grönsaksleverantör inom familjen kan man ersätta mangolden med rödbetsblast eller i nödfall spenat - men ännu hellre kan man odla egen mangold. Själv övervägde jag att gerillaså lite mangoldfrön i rabatten utanför fönstret, men Kalmarhems anställda är så nitiska i sin ogräsbekämpning att jag bedömde slaget förlorat på förhand.

Hur som helst är den mallorcinska mangoldpizzan tarta de bladas sommarens höjdpunkt. Man kan äta den både varm och kall, men allra godast är den ljummen med lite extra olivolja ringlad ovanpå. Här använder man både stjälk och blad, men vill man finlira kan man skära av stjälken. Min mor skulle dock förfasa sig över slikt beteende, och det förstår jag. Det man vinner i homogent utseende förlorar man nämligen i smak och textur.

Tarta de bladas
1 plåt

1/4 paket jäst
2,5 dl vatten
1/2 tsk salt
1 msk olivolja
6 -7 dl vetemjöl
olivolja till utkavling
15-25 mangoldblad beroende på storlek
4 vitlöksklyftor
1 röd paprika
flingsalt, nymalen svartpeppar
1 dl olivolja

Lös upp jästen i lite av vattnet. Blanda i resten av vattnet, saltet och olivoljan. Tillsätt så mycket mjöl att du får en hanterbar deg (men gör den inte allt för fast) och arbeta degen mycket väl. Låt den sedan jäsa minst en timme.

Sätt ugnen på 225 grader. Skölj mangolden väl. Koka upp en stor kastrull vatten och doppa några mangoldblad i taget i det kokande vattnet. Det räcker med 20 sekunder eller mindre - mangoldbladen ska bara tappa spänsten. Låt de förvällda bladen rinna av i durkslag.

Hacka vitlöksklyftorna fint och skiva paprikan tunt.

Kavla ut degen till en platt botten direkt på en bakplåt. Smörj in plåt och kavel med lite olivolja så fastnar inte degen. Fördela sedan mangoldbladen över degbotten i flera lager. Strö över hackad vitlök, flingsalt och svartpeppar och dekorera med paprikan. Ringla till sist olivoljan över det hela och grädda i 15-20 minuter i mitten av ugnen. Degkanterna ska få lite färg, men mangolden får inte börja brännas.

Servera direkt, eller låt svalna.

6 kommentarer:

sara r sa...

Åh, detta måste jag göra av min mangold.

CrimsonAnna sa...

Ropen skalla! Mangold åt alla!

Har också blivit mangold-frälst:D

E l i n sa...

Gud vad jag ser fram emot att se dig som matskribent på "riktigt", det kommer att bli hur bra som helst!

Tania sa...

Åh, jag har precis fått en kasse mangold av min mamma , ska göra pizzan i morgon!

Tina sa...

åh vilket bra mangoldtips! jag brukar äta mangolden som den är eller tillsammans med annat i lasagne. gott, men det här låter mer spännande dock!:)

Anonym sa...

Nu är den i ugnen iaf! Tror jag är ganska ensam om denna maträtt idag. Ser mycket god ut!