Matbloggspriset 2006

Uppe i det blå som jag är efter Årets Kock hade jag helt glömt bort Matbloggspriset borta på Matblogg.se! Jag visste i och för sig redan att Xtian borta på FastFoodLovers skulle ta hem det prestigefulla priset (en liten salongsberusad fågel viskade det i mitt öra på Årets Kock) - och det verkligen välförtjänt. Däremot hade jag ingen aning om att jag skulle knipa hedersomnämnandet för mitt "rappa och pigga språk och underbara förhållningsätt till mat". Jag är givetvis hedrad och kommer att vara odrägligt uppkäftig mot Magnus hela kvällen!

Hälsojuice för masochister

Igår trillade ett två flaskor av Coca Colas nya lansering Minute Maid Fruit Plus ned i brevlådan Juicerna kommer ut i butik nu i februari, och Sverige får agera testmarknad för Coca Cola eftersom vi nordbor tydligen har lättare att ta till oss nya smaker än europeer i stort.

Vad som skiljer Minute Maid Fruit Plus från andra juicer är, enligt Coca Cola, att produkterna är framtagna enligt functional food-principen (även om det inte nämns rent ut i pressmaterialet så talar man om deras funktionella egenskaper). En av juicerna innehåller antioxidanter från grönt te och druvkärnor och den andra innehåller prebiotiska fibrer som sägs vara mumma för tarmarna.

Visst låter det bra, men hur smakar de då? För inte många människor kommer att vilja köpa 33 cl juice för 15 spänn om det inte samtidigt smakar gott. Jag anlitade Magnus som medsmakare igår. Resultatet var tyvärr väldigt nedslående.

Minute Maid med antioxidanter innehåller 70 % juice från äpple, druvor, blåbär och granatäpple och smakar faktiskt rent vidrigt. Den doftar starkt av aningen syntetiskt blåbär men smakar surt och blaskigt. Mest av allt smakar den omogna druvor, och både blåbär och granatäpple lyser med sin frånvaro. Faktum är att vi har svårt att dricka upp våra glas, så illa smakar det. Med tanke på att inget socker är tillsatt hade det behövts en fylligare fruktsmak för att rädda anrättningen, nu är frukt- och garvsyra det dominerande draget. Vill du ha i dig antioxidanter rekommenderar jag att du tar en kopp grönt te i stället. Eller ät din spenat.

Minute Maid med prebiotiska fibrer är inte fullt så vidrig. Den innehåller 70 % juice från äpple, aprikos, apelsin och morot. Den luktar ljuvligt av morotsjuice, men även här är skiljer sig smak och doft ordentligt. Konstistensen är aningen slemmig på grund av fibertillsatsen och det smakar mest fruktsoppa. Även här är smaken både sur och blaskig med en aningen fadd aprikossmak. Lite bättre än antioxidant-varianten, men fortfarande långt ifrån att vara en höjdare.

Jag tror att Minute Maid Fruit Plus kommer att få svårt att slå i Sverige, trots hälsomedvetenheten. För att uppskatta dessa två juicedrycker måste man ha ett aningen masochistiskt stråk i sig. För utan självspäkelsetendenser kan rimligtvis inte vilja dricka det här. Och med tanke på att den har en så pass utspädd smak känns den inte heller speciellt nyttig... Drick ett glas vatten och ta en apelsin i stället, så får du både en törstsläckare, antioxidanter och nyttiga fibrer i dig. Eller grogga på det tillsammans med någon riktigt söt läskeblask, men då blir det förstås inte så nyttigt längre.

Presenter från alla håll

Jag var fortfarande helt i extas när jag kom hem igår kväll och pladdrade tills Magnus öron började blöda av utmattning. När vi kom hem till mig visade det sig återigen att Magnus är den bästa pojkvän man kan ha. En städad lägenhet, tända ljus, tulpaner på bordet och en ljuvlig potatis- och purjolökssoppa väntade på mig. Dessutom två paket som innehöll dels en väldigt fin termos, dels en riktigt snygg fickplunta! En fickplunta - det som jag alltid önskat mig! Givetvis var jag tvungen att köpa lite whisky att fylla den med idag...

Dessutom väntade Jessikas paket på mig när jag kom. En stavmixer, apelsinblomsvatten och en överraskning som visade sig vara Fem asiatiska kök av Yukiko Duke. Jag läser den nu, och den är alldeles utmärkt för mig som inte är så vansinnigt insatt i den asiatiska matlagningen. Tusen tack Jessika!

I kväll äter vi pepparbiff med mörk öl-sky, brysselkål och en rotsaksgratäng smaksatt med rökt ost. Recept kommer senare i kväll!

En katt bland hermelinerna!

Jag har inte bara sett, utan också blivit presenterad för nästan varenda matskribent och kock av rang i Sverige. Lisa såg till att de inte skulle glömma mig, och presenterade mig som sin hamster. Men sanningen (som vi alla vet) är ju att Lisa börjar bli lite gaggig och behöver en ledsagare för att inte komma bort på ett sådant stort evenemang som Årets Kock.

Hur som helst, jag har haft min livs stund. Det var helt sjukt roligt. Tommy Myllymäki var söt och helt strålande utomvärldsligt lycklig, jag skulle nog kunna presenterat mig som drottning Silvia utan att han reagerat. Jens Linder var ett otroligt charmerande sällskap och definitivt en ny vän. Elin och Helena var jättetrevligt bordssällskap liksom På Stan-Elin och Malin Eriksson från Allt om Mat vilka dessutom jagade efterfest med mig. Per Styregård var charmig och lovade att jag skulle få skriva på Gourmet så småningom (han hade väl inte så mycket val, stackarn). Stefan Rössner var mycket förtjust i min urringning. Esperanto-pojkarna var spralliga och söta. Alice Brax var så en sådan läcker femme fatale i sitt skimrande fodral att jag nästan kände för att byta sexuell läggning. Dessutom bjöd hon på efterfest med folköl och ost.

Och det finns bildbevis på att jag var där! Kolla bara:

Måndagsbekräftelse

Googlar man på "vackrast" hamnar min blogg på plats nr 2.

Inte draget i Bolaget

Är det bara jag som retar mig på att Systemets tidning Bolaget är så PK att de alltid har en massa recept på alkoholfria drinkar? I det här numret presenterar de tre alkoholfria citrusdrinkar. De skriver visserligen i ingressen att "till priset av minskad nyttighet kan du tillsätta 4 cl sprit - rom, gin, vodka, tequila, cognac eller whisky. Citruslikör, till exempel Cointreau, Grand Marnier eller Stierman passar också mycket bra". Now really? Det är en tidning för ett bolag som säljer alkohol. Alltså borde man kunna bjuda läsarna på någonting roligare i drinkväg än tre juicedrinkar som enligt utsago går att grogga med vad man nu har hemma. Eller är det bara jag som är grinig?

Jag inbillar mig nämligen att väldigt få nykterister plockar upp tidningen Bolaget, och att de som ändå gör det knappast kan finna något större intresse i den ändå, för det mesta handlar ändå om alkohol på ett eller annat vis. Möjligtvis kan de skadeglatt njuta av den obligatoriska "problematiserande" artikeln om alkoholens skadeeffekter... För ett tag sedan stod det om tonårsflickors drickande. I artikeln sattes flera gånger likhetstecken mellan fulla flickor och ökat antal våldtäkter. Tänka sig, och jag som alltid trott att det är fulla (och förvisso även nyktra) killar som våldtar. Ligger inte problemet i mäns alkoholanvändning i sådana fall?

Hur som helst, Bolaget är inte speciellt rolig läsning, även om den kan innehålla en del matnyttigt. Jag har visserligen ingenting emot det statliga monopolet på sprit eftersom det fungerar hyggligt och ger oss ett stort sortiment - däremot vill jag gärna slippa fostran och pekpinnar från deras kundtidning, det är bara för 70-tal.

Undrens tid är inte förbi...

Min syster Claudia kom över idag för att hämta minipiller (vi delar systerligt på allt utom pojkvänner och alkohol). Förutom en lång harang om fryst is på cykelsadeln och en missad buss berättade hon dessutom någonting helt fantastiskt: Claudia har fått smak för blodigt kött!

För er andra kanske det inte låter som någonting att slå på stora bloggtrumman för, men jag trodde aldrig att den dagen skulle komma. Men tydligen hade min mamma gjort två rostbiffar igår - en well-done och en rare, och Claudia hade av någon anledning fått för sig att smaka den blodiga. Till saken hör att Claudia har sjukt bestämda idéer om vad hon gillar. Snittar är bäst. Och annan kall mat. Vitlök går bort, liksom grytor, soppor och annat hopkokt. Ostbågar går före middag, vilken dag som helst i veckan. Och blodigt kött är läbbigt.

Men nu öppnar sig en helt ny värld när det gäller middagar med syrran... Jag ska köpa med mig riktigt fint kött från Latinamerikanska livs och bjuda på en blodig biff med bearnaisesås à la Andreas. Mums.

Vänliga Jens gör vänlig mat!

Och nu har Morrissey-tokige Jens, som gästbloggade sitt fina chilirecept häromdagen tagit steget ut i bloggosfären med sin alldeles egna blogg Vänlig mat. Där hyllar han det gröna teet, bland annat med en gangsterdrink från Hong Kong - kan det börja bättre? Surfa dit genast!

*&%¤!#-SAS!

Det här är inte sant så otroligt irriterande jobbigt och dumt... Hör här:

I morgon, klockan 13-15 har jag en obligatorisk laboration i min psykologikurs. På onsdag går Årets Kock 2007 av stapeln, vilket jag ska bevaka å bloggens räkning om nu någon nytillkommen läsare missat det.

Hur som helst insåg jag att jag skulle bli tvungen att flyga upp för att överhuvudtaget ta mig till Stockholm från Kalmar utan att missa vare sig laboration eller Årets Kock. Via SAS löjligt ofunktionella hemsida hittar jag till sista minutenbiljetter för 400 kronor. Ett klipp. Flyget går vid 17-tiden. Jag lånar pengar av min mor, bokar biljetten och vad dimper ned i min mejllåda? En bekräftelse på att jag bokat en resa Kalmar - Stockholm klockan kvart i sju på morgonen!

Gah, jag måste slå sönder någonting, så arg är jag! Eftersom det är sista minuten-biljetter går de inte att boka om eller av, och I'll be damned om jag kastar 400 kronor som jag inte ens har i sjön. Återstår alltså bara att mejla min lärare och förklara min situation.

Det värsta är att jag VET att jag klickade i rätt flyg, eftersom jag alltid är nogrann på gränsen till vansinne innan jag bokar biljetter. Men på något vis misstänker jag att varken SAS eller min lärare kommer att tro på mig.

Skål Oskar!

Hemulen och jag har folkölskväll ihop. Via mejl.

På resande fot

På tisdag når jag Stockholm igen, och då blir det någon slags informell bloggträff på kvällen. Eller ja, jag och Andreas ska dricka öl och eventuellt prova griskind. Hur som helst är alla välkomna att göra oss sällskap. Tid och plats är ännu inte bestämt, men vik gärna tisdagkvällen åt samkväm och umgänge med dina två favoritexil-ölänningar.

Och i helgen är det dags för Malmö och Lund, så är det någon som vill hitta på någonting så är det bara att höra av sig via mejl eller i kommentarerna.

Till mamma:

Ja, vad ska man engligen göra med ett kilo palsternacka om man vill att de otacksamma barnen ska äta upp det? Gratäng gick visst inte hem. Men palsternackspuré då?

Ta hälften mjölig potatis och hälften palsternacka. Skala, skär i bitar. Koka mjukt. Mosa med potatisstöt. Späd med lite mjölk eller grädde (det är lika bra att göda dem, framför allt nu när Claudia är hemma. Går hon upp lite i vikt behöver hon köpa nya kläder som jag också kommer i!).
Salta och peppra.

Eller gör, som jag förslog på telefon, sötsyrlig palsternacka i ugn. Skala och skär palsternackan i strimlor. Rör ihop några matskedar honung, lite citronsaft (jag vet att jag sade vinäger, men det var bara för att jag var yrvaken), citronrasp och kanske lite stött fänkål. Salt, peppar, olivolja. In i ugn tills de är fina, rör då och då så att det inte bränner fast.

Eller fritera palsternackan i stavar. Låtsas att det är vanliga pommes frites och se om de märker skillnaden (det är långt ifrån säkert, de kan ju inte ens skilja på svart vinbärssylt och lingonsylt).

Summan av den svarta kardemumman

Jag hittade kinesisk svart kardemumma i en av Kalmars asiatiska butiker för några månader sedan. Den har levt ett oförtjänt anonymt liv i mitt skafferi med enstaka gästspel i några linssoppor. Men idag hittade jag till min förtjusning påsen. Det, i kombination med min ohyggliga matlagningslathet när Magnus är borta (idag filmar har Torsås-revyn. Två gånger, den stackaren!) och en smygande hunger fick mig att svänga ihop en kryddig tomatsoppa till lunch.

Svart kardemumma ska inte förväxlas med den för oss vanligare, gröna kardemumman. Svart kardemumma torkas traditionellt över eld, och skulle klanta dig och slänga ned fel sorts kardemumma i bullbaket skulle det lukta grillfest i hela köket. Men i en soppa som den här kommer rökigheten helt till sin rätt. Får du inte tag på svart kardemumma kan du ersätta den med vanlig kardemumma, men smaken blir inte den samma (men säkert god ändå!).

Kryddig tomatsoppa
2 personer eller 1 hungrig Gitto

1 gul lök
1 stor vitlöksklyfta
1 kanelstång
2 kapslar svart kardemumma
1 msk neutral olja
1 tsk mald spiskummin
1 tsk mald koriander
1 mycket liten torkad thaichili
1 burk krossade tomater
3 dl vatten
1/2 grönsaksbuljongtärning
salt och peppar
(ev en nypa socker om tomaterna är för sura)

Hacka lök och vitlök. Fräs löken, kardemummakapslarna (de ska vara hela) och kanelstången några minuter i oljan. Tillsätt koriander, spiskummin och smula ned chilin. Låt fräsa ytterligare någon minut. Slå sedan över vatten och tomatkross och tillsätt grönsaksbuljongen. Koka på svag värme under lock i 30 minuter.

Mixa soppan ganska slät med stavmixer eller i matberedare. Smaka av med salt och peppar. Är soppan för sur, byt märke på tomatkonserverna till nästa gång och justera med lite, lite socker. Servera med en klick yoghurt och bröd.

Mardrömmar och drömmar

Jag drömmer mardrömmar så gott som varje natt. Inte sällan handlar de om att Magnus gör slut, är otrogen eller bara elak. Han har hört mig skrika förtvivlat många nätter nu, och inte sällan är jag rejält förbannad på honom när jag väl vaknar. Alla från Emma Gray Munthe till Isobel Hadley-Kamptz har sått split mellan mig och Magnus i mina vansinniga drömmar. Föga förvånande är mina drömmar fast förankrade i dagens händelser (förutom det där att Magnus är dum dock, det är nog mer ett utslag av mina egna rädslor). Alltså spådde jag igår innan sängdags att jag skulle drömma om att Magnus hånglade med Alice Brax på Årets Kock-festen. Och minsann, mardrömmen var inte långt ifrån... Detaljerna lämnar jag därhän, eftersom drömmen så här i retrospektiv ter sig ganska obegriplig. Men Alice Brax stal givetvis Magnus, vad annars?


Från den hemska drömmen till en mycket behagligare sort: en trevlig variant på vanliga drömmar får man om man tillsätter lite rivet apelsinskal i smeten. Magnus mumsade glatt i sig 4 stycken av dessa, 3 biscotti och 1 mandelkaka. Till frukost. Att mannen ser ut som en flaggstång har uppenbarligen mer att göra med gener än med matvanor.

Jag använde mig av receptet från en gammal utgåva av Sju sorters kakor (ICA Bokförlag), men med en tillsats av apelsinskal och en halvering av mängden vaniljsocker.
Apelsindrömmar
5o st

100 gram smör eller margarin
3 dl socker
1 tsk vaniljsocker
det rivna skalet av en apelsin
1 dl neutral olja
1 tsk hjorthornssalt
4 dl vetemjöl


Sätt ugnen på 150 grader. Rör smör, socker, vaniljsocker och apelsinskal pösigt. Tillsätt oljan, lite i taget. Blanda hjorthornssaltet med mjölet och rör ned i smörblandningen.

Rulla små bollar av smeten och lägg på bakplåtspapperstäckt plåt. Grädda mitt i ugnen ca 20 minuter.

Potatis och ägg - en oväntad fredagslyx!

Igår skulle vi fredagslyxa lite med en fiskgryta, men när vi väl kom till fiskdisken på Maxi sparkade någonting i hjärnan bakut och jag kunde omöjligt bestämma mig för vad jag skulle köpa. "Nej, jag vill inte göra fiskgryta idag..." väste jag något panikslaget till den givetvis oförstående Magnus. "Det finns för mycket fisk!". I stället flydde jag in bland grönsakerna och fann mig själv plocka på det tryggaste av allt: potatis. Och potatis blev det, i form av tortilla Española - underbar comfort food om man som jag växt upp med spanska köksinfluenser.

Varje gång jag ätit tapas beställer jag in en tortilla Española, och varje gång blir jag grymt besviken. Trist, torr och halvbränd, brukar mitt griniga omdöme bli. För en riktigt god tortilla española kräver stora mängder olivolja och inte allt för stark värme på spisen. Har man inte begripit det blir resultatet en tråkig bondomelett utan sovel, och inte den kulinariska höjdpunkt som jag så ofta har önskat mig till födelsedagsmiddagen.

Som tur är så är min mamma en fena på tortilla Española, och det var också en av de första maträtter jag lärde mig till fulländning. Förutom att det är gott är det dessutom billigt (förutom då olivoljan, som i nödfall kan drygas ut med rapsolja) och mättande. Det bästa av allt är att den är minst lika god dagen efter, gärna som frukostsmörgås. Allt som behövs är att man ljummar den i mikron, för helt kall förlorar den lite av sin charm.

Tortilla Española
4 personer

1,2 kilo fast potatis
4 stora vitlöksklyftor
8 stora ägg
salt, peppar
4 tomater
olivolja

Skala och tärna potatisen i centimeterstora kuber. Lägg potatisen i en kökshanduk och låt överflödig vätska rinna av. Fyll en normalstor stekpanna till en 1/3 med olivolja och hetta upp.

När oljan är het friterar du potatisen i två omgångar på medelstark värme i ca 10 minuter. Fyll eventuellt på med mer olja efter första omgången.

Den ska vara genomkokt, men inte ha för mycket färg.

Låt potatisen rinna av på en gammal tidning och salta potatisbitarna lätt.

När den andra omgången potatis börjar bli färdig skivar du två av vitlöksklyftorna tunt, tunt och sänker värmen på frityrkoket till lägsta. Ta upp potatisen och släng ned vitlöksskivorna. Fritera tills de börjar få färg (passa noga, bränd vitlök är bittert och äckligt som få andra saker!) och fiska sedan snabbt upp dem. Låt rinna av på tidning de med, men blanda inte ihop dem med potatisen, utan lägg dem för sig.

Hacka sedan de två andra vitlökarna fint. Knäck äggen i en bunke och vispa ihop dem med nymald svartpeppar och salt (mängden beror på hur mycket du har saltat potatisen, men knappt en halv tsk salt räckte i min smet.

Hetta upp ungefär hälften av oljan igen (spara den andra hälften!), och släng i hälften av potatisen på nytt. Låt puttra på medelvärme i någon minut och tillsätt sedan hälften av den hackade vitlöken. Låt allt fräsa ytterligare en minut. Slå på hälften av äggsmeten och stek ett par minuter, tills det mesta av ägget har stelnat.

Nu är det dags för det roligaste: vändningen! Det verkar svårt, men är i själva verket lätt som en plätt. Lägg en stor tallrik över stekpannan, tippa allihop uppochned. Låt sedan din vända tortilla glida ned i stekpannan igen. Stek klart, ca 2 minuter till.

Ha, den första tortillan klar! Inte vacker, men god! Nu är det bara att hetta upp resten av oljan och börja om från början. Bry dig inte om att varmhålla den färdiga tortillan under tiden, den är ändå godast lite ljummen.

När du stekt färdigt din andra tortilla lägger du den ovanpå den första. Skiva tomaterna och fördela dem överst. Mal över svartpeppar och ringla rikligt med olivolja över hela härligheten. Strö över den friterade vitlöken! Färdigt! Skär i tårtbitar och njut.

Ett riktigt gott, nybakt bröd är viktigt till. Det behövs för att suga upp all den goda oljan och tomatsaften som ofrånkomligen hamnar på tallriken.

Tre skäl till extas!

Oj.

Det är ungefär vad jag har sagt hela dagen. Först så upptäcker jag att Tasteline har smällt upp en fet bild på mig som medlemsexpert i vegetarisk mat, dessutom med länk till bloggen (skrolla ned lite så ser du en ful gammal bild på mig där jag ser ut som en häst i fejan). Jag som totalt ignorerat tasteline den senaste tiden rusade upp från sängen och satte mig sömdrucket att svara på alla frågor jag försummat.

Oj.

Min blogg har nått över 20 000 besök. Jeez! Jag är stum av lycka att så många läser mig.

Oj.

Men det här, det här slår allting med hästlängder. Den 31 januari har jag har blivit inbjuden att bevaka Årets Kock 2oo7. Årets Kock! OMG! Att jag inte får gå på själva festen utan äta buffémat tillsammans med resten av journalisterna gör mig ingenting, det är liksom så stort att jag inte ens kan greppa det.

Ojojojoj...

Och så lite kakor...

Jag kan bjuda på ett trevligt kakrecept jag höftskapade i kväll, när jag inte hade någonting kvar att göra och lite-av-allt kvar i skafferiet... Jag hade dubbla mängden anis i, och det blev på tok för stark lakritssmak. Men den nyss hemkomna Magnus tyckte det var jättegott. Så har du ett lakritsfreak i familjen kan du möjligtvis testa att ha i en hel tesked anis... Annars bör du hålla dig till receptet.

Mandelkakor med anis
ca 35 st

100 g sötmandel
1/2 tsk anis
50 g rumsvarmt smör
1 ägg
1,5 dl strösocker
1 3/4 dl vetemjöl

Sätt ugen på 200 grader.

Kör sötmandeln i matberedare till ett grovkornigt mjöl. Stöt anisen i morteln och tillsätt den, sockret och smöret skuret i bitar till mandelhacket. Kör ihop till en deg. Knäck ned ägget och kör ihop blandningen snabbt. Tillsätt mjölet och kör ihop precis så länge att degen klumpar ihop sig. Låt degen vila i kylen i 30 minuter.

Rulla degen till en längd och dela längden i 36 bitar. Rulla dem till små bollar och lägg dem på bakplåtspapperstäckta plåtar. Ta en gaffel och tryck till på varje kaka så att den blir räfflad.

Grädda i ca 8-1o minuter i mitten av ugnen. Den kortare tiden gör kakorna lite sega i mitten, men gräddar du dem längre blir de ganska knalliga, vilket också är gott.

Övertalning

Mamma i telefon:

Mamma: Men du? Kan du inte skriva att du är kvartsalkoholiserad i presentationen i stället?
Jag: Varför då? Det är jag ju inte.
M: Tänk på att du nästan är matskribent nu för tiden!
J: Jamen...
M: Du måste ju ha en seriös framtoning. Tänk på framtiden.
J: Jajaja, men jag tänker referera till det här samtalet i bloggen.
M: Ja, gör det. Men skriv kvartsalkoholiserad. Skriv det.

Jag är kvartsalkoholiserad. Men på heltid. Bara så att ni vet.

Kärleksfulla fyllda baguetter

Magnus är i Älmhult och målar tak. En intellektuell man som dessutom är händig, kan man önska sig mer? Möjligtvis en flaska Laproaigh, men det brukar han faktiskt också ombesörja ibland. Åh, vad bra han är! Erkänn nu, blir ni inte lite avundsjuka?

Alla ihärdiga läsare av Kärlek, mat och folköl vet att frånvaro av Magnus betyder två saker: en flaska vin (för att dämpa saknaden) och bakning (ett slagt rituellt tillbakalockande av honom). Vinet är inhandlat och uppkorkat (Carl Reh organic riesling 2005) och jag smuttar på första glaset och i ugnen väntar fyra fyllda bröd på att äggklockan ska ringa.

Jag har använt mig av alla slattinläggningar i kylen, men det går att använda sig av vad man nu har hemma. Oliver, soltorkade tomater, peccorino, fetaost, ruccola, basilika, salami, parmaskinka... Stoppa in sådant som du har hemma som börjar närma sig utgångsdatum. För det kommer att gå åt när de väl är inlindade i det här goda brödet...


Fyllda baguetter
4 st

Till degen:
25 g jäst
5 dl vatten
2 tsk torkad rosmarin
1 tsk salt
2 msk olivolja
11-13 dl vetemjöl

Fyllning:
1 burk krossade tomater
1 rödlök
20 svarta oliver
1/2 burk grillad zucchini i olja (140 g)
10 soltorkade tomater i olja eller 10 torkade lagda i hett vatten
salt och peppar

Smula ned jästen i en bunke. Häll på lite av vattnet och rör tills jästen löst sig. Tillsätt resten av vattnet, rosmarinen, saltet och olivoljan och rör om. Tillsätt nästan allt mjöl och knåda ihop till en smidig deg.

Låt jäsa under kökshandduk 1-2 timme (ju längre desto bättre). Under tiden kärnar du ur oliverna och hacka dem grovt. Hacka rödlöken, zucchinin och de soltorkade tomaterna ganska grovt och blanda allt i en skål.

Stjälp ut degen på ett mjölat bakbord, knåda igenom den snabbt och dela i 4 delar. Kavla ut varje del ganska tunt, till en ca 20x30 cm kvadrat. Klicka ut lite krossade tomater (ca 2-3 matskedar) på varje rektangel - har du för mycket tomatkross i blir det en saggig, degig rulle som inte är så rolig att äta. Bred ut över degen, men spar en centimeter eller två vid kanterna. Fördela grönsakshacket över och rulla ihop degen som en kanelbullelängd. Lägg de färdiga baguetterna på en bakplåtspapperstäckt plåt med skarven ned. Vik in de yttersta kanterna, så att inte allt det goda läcker ut. Sätt ugnen på 250 grader och låt jäsa 30-40 minuter.

Pensla bröden med lite god olivolja eller, om du har använt dig av oljeinlagda ingredienser till fyllningen, lite av den oljan. Grädda baguetterna i 15 minuter i mitten av ugnen, sänk sedan värmen till 160 grader och grädda dem ca 20 minuter till.


Servera till en god soppa, till grönsaksgratäng eller ensamt som ett smaskigt mellanmål.

Gästbloggare: Jens Toshach

Jens har hängt ett tag i kommentarna på Kärlek, mat och folköl, och frestat oss alla med sina chipotle-haranger. Tyvärr hinner han inte skaffa egen blogg (tro mig, jag har tjatat), men som tur är för oss matfanatiker har han varit älskvärd nog att anta utmaningen om att gästblogga med sin rökiga, lättlagade och mycket läckra chili:

Det här receptet har jag delvis stulit från Pelle "Kock-Pelle" Johansson som lagade det tillsammans med Tobbe Trollkarl. Det var en sen repris av "Lättlagat" (är det inte fantastiskt att även folk med bara bondkanalerna kan se matprogram kl 04 på natten!) som handlade om chili i allmänhet och chipotle i synnerhet. Jag tyckte chipotle verkade så häftigt, chili med röksmak! Nu hittade jag ingen riktig chipotle utan fick nöja mig med chipotle-pasta som du kan hitta i tex-mexhyllan. Det blir lite som sjömansbiff och det fina är löken som reder grytan självt. Jag hade öl (helst porter el. liknande) i till skillnad från Pelles recept och även lite svarta bönor. Skulle varit mer för i den mängd jag hade var dom tämligen meningslösa.

Jens chili

ca 1 kg högrev (jag hade 750 gr vilket var i underkant)
3-4 gula lökar
1 ingefära
2 chipotle eller 3-4 tsk chipotlepasta
1 mörk öl
Vatten
(Små svarta bönor)
Salt

Putsa köttet och tärna. Skiva löken. Stek i stor gryta. Skala och hacka ingefäran. Hacka chipotle. Häll i grytan. Häll på öl och vatten så att det täcker. Häll ev. i svarta bönor (enligt mig lite onödigt, hellre mera kött). Koka i minst en timme. Smaka av med salt. Servera med rostat bröd,
gräddfil och riven ost. Drick en god öl typ Corona Extra.