lördag, juni 16, 2007

Sex tecken på att du är restauranganställd

Dagarna går och jag med dem. En stegräknare vore intressant att införskaffa, så mycket som jag springer. Fötterna luktar därefter och mina nyinköpta skor har redan hål i sulan eftersom jag uppenbarligen inte lyfter tillräckligt på fötterna utan liksom hasar fram. Det bevisas också av min fantastiska förmåga att snubbla runt hela tiden.

Den senaste veckan har jag arbetat nästan uteslutande heldagar. Inte heldagar som i åtta futtiga timmar, utan heldagar som i från öppning 8:30 till stängning när sista gästen gått (allt från 22-00:30). När man jobbar så intensivt händer en del märkliga saker med både kropp och psyke:

1. Man kan omöjligt hålla reda på veckodagarna. Jag har trott det var tisdag varje dag ända tills någon gäst kommenterade det underbara i att det var fredag. Vadå, sa jag, det kan det väl inte va?

2. Man drabbas av mystiska fysiska symptom. Förutom det eviga bakgrundsmolandet av trötta fötter, skavande bh:ar och svidandet från alla skärsår på händerna kan det plötsligt hugga till var som helst i kroppen. Det går över lika snabbt som det kom, men dyker snart upp någon helt annanstans. I övrigt på listan övriga fysiska symptom kan läggas trötthet (helt naturlig med tanke på sömnkvoten på sex timmar per natt), magkatarr (lika naturlig med tanke på maten), rasande huvudvärk (ljudnivån på fulla gäster samt sömnbristen), samt träningsvärk och ledont (jag flyttade om 50 läskbackar på chefens begäran).

3. Man tycker det är helt naturligt att tänka i absurda och invecklade tankebanor. Bland annat tillbringade jag säkert en halvtimme åt att fundera på om det skulle gå att sälja in idén "Nalle Puh i Babylonien" hos Disney, med tanke på att Nebukad-Nasse lät så roligt. Sedan kom tankarna in på "Nalle Puh i Etiopien" (Haile Se-Nasse) och "Nalle Puh i ANC" (Winnie the Pooh Mandela). Att mina tankar på något sätt inte borde tas seriöst insåg jag inte förrän jag var på väg att dryfta dem för Magnus. Andra konstiga tankar som dykt upp och som jag odlat är att kolsyrat kaffe borde gå att sälja och att man borde kunna operera in små mikrochip i nacken som ger elstötar när kroppen börjar bli trött, samt att använda som väckarklocka.

4. Man får människoskräck på sin lediga tid. Att gå ut i solskenet och flanera bland folk känns lika lockande som att äta glassplitter. Dels har man glömt all konversationsteknik "Hej hej, vad får det lov att vara?" hasplade jag automatiskt ur mig när jag skulle betala i kassan på ICA häromdagen, dels har man fyllt sitt kvot människor redan vid lunchtid.

5. Alla människor börjar se likadana ut. Alltså är det helt omöjligt att gå ut med maten till dem om de beställt i kassan och man inte har bordsnumren att gå efter. Alltså memorerar man något attribut, typ "randig skjorta", "feta paret" eller "Björn Ranelid-lookaliken" för att hitta dem igen. Alternativt skickar man ut någon annan med mat och en mycket vag beskrivning.

6. Man får en perverst inverterad syn på bra väder. Sol betyder upp till 400 gäster på en dag. Regn betyder i snitt 20 stycken. Alltså lusläser jag SMHI:s prognoser och jublar över regntunga skyar. Inte för att jag är arbetsskygg, utan för att vi är konstant underbemannade.


För övrigt var "Sjyssta pattar" inne igår. "Oj oj, den skulle man vilja gnugga sig mot" kved han för sig själv när jag gick förbi. Eftersom jag var på ett rasande humör vände jag tvärt och frågade ilsket "Ursäkta, vad sa du?". "En öl" sa han. "Den kan du hämta i baren" fräste jag och mådde bra mycket bättre sen.

För övrigt vill jag bara påpeka att det inte är synd om mig. Idag regnar det och jag fick gå hem vid 14. I morgon börjar jag samma tid, vilket betyder att jag nu har en sammanhängande ledighet på 24 timmar. Det är en ofattbar lyx just nu, och jag ska fira det genom att dricka folköl (trots magkatarren), sola solarium och blogga lite mer i kväll.

16 kommentarer:

Lasse Gustafsson sa...

Eftersom du skriver så bra och med glimten i ögat, så tar jag mig friheten att länka din blogg.
Bloggtiteln är kanon ! *L*
MVH

Jessika sa...

Jag jobbade en hel regnig sommar på inomhusmuseum, det inkluderade att vissa dagar prata sex timmar eller mer i telefon. Vi var utsålda och hade väntelistor varenda dag hela sommaren. Jag tokjobbade och när jag var ledig pratade jag aldrig i telefon och var för övrigt hemskt folkskygg.
Vad gäller dina övriga anställningsvillkor stannar jag vid att det inte låter nåt vidare men det har vi ju konstaterat tidigare också ;).

UmmaGumman sa...

Jag tillhör också skalan som känner spritter i kroppen då jag vaknar upp och upptäcker att det är regnigt ute. Sitter i sedan min vistelse i England då jag arbetade lika obekväma arbetstider som du verkar göra. Att springa runt i en restaurang fullproppad med fulla engelsmän (ca 2oo st) och ha en stor uteservering med de fulla männens kvinnor surplandes på "White wine spritzers" var ingen hit. Inomhus serverades uteslutande Bacon Baps, fat chips och pizzor medans alla damer utomhus till 99% skulle ha en "Vegowrap without dressing" eller Toast, no butter. Där sprang man i 40 graders värme, och inte var det bättre i köket! Shitshitshit jag längtar verkligen inte tillbaka till det. Du fick mig att minnas! :P

UmmaGumman sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Skogstrollet sa...

Hej!

Har läst din blogg hela våren och lånat massor av recept, till både min egen och familjens stora förtjusning! Mkt bra matblogg, om int den bästa! Hälsningar, Lena

Heléna sa...

Skrattade så jag fick magknip.. hahaha. du förgyller verkligen min vardag eller helgdag då jag är inne på min andra jobbhelg. jobbar iofs mycket mindre antal timmar än du per dag så mig är det absolut inte synd om..Tack för en underbar blogg. ps: det där om Nalle Puh hade jag aldrig kunnat fundera ut när jag jobbar ett tolvtimmarspass, tyckte det var ganska intelligent..tyder på både politisk och geografisk koll :-)

Sara sa...

Du skulle gjort en domkumentär om din jobbmiljö :)

Anonym sa...

Haile Se-Nasse, jag dör!!!!! Sjukt rolivgt!

Lasse Gustafsson sa...

Angående stegräknaren... det kan vara en bra idé, man brukar kunna ta sig mer av livets goda, för man ser hur mycket motion man faktiskt får, utan att tänka på det.
Jobbade som ronderande nattväktare i 3 månader, en kollega skaffade räknare... vi gick ca 1,7 mil varje pass. Och man slö-går inte direkt... och massa trappor i kontorsbyggnaderna.
Nu sitter jag mest framför datorn, men behöver lite mer kött på benen iofs *L*

Ormen sa...

Tusen Tack, min dag är räddad!
Du är underbar!!!!

Björn sa...

Oh, dessa minnen... ibland saknar jag livet som restaurangproffs, men så läser man sånt här och påminns om precis hur jobbigt det är att jobba långpanna, och då inser man att kontorsarbete faktiskt har sin charm det med... ;)

Standardsvaret när någon gäst kommenterade att man verkade jobba mycket var 'japp, här jobbar vi inte heltid utan alltid'...

Space babe sa...

Hej gullet, inte kommenterat så mkt på sistone, men läser dig troget. Känner igen mig jättemkt i dina restaurangbeskrivningar från mina pärons krogår. Du, jag ska t Gbg i sommar. Har du tips på bra boende där? Mejla mig! Kram.

Björn sa...

Gitto: Kul att du är med på Twingly/Primelabs lista! En hedrande plats som sveriges tionde mest länkade livsstilsbloggare! Grattis!

Anna-Eva sa...

Det är så kul att läsa dina historier. Jag minns min ungdom i krogbranschen och alla typer.Underbart! Och alla symtom, klockrent! Kör hårt Gitto :)

UmmaGumman sa...

Idag är du omnämnd i Aftonbladets Mat&Vin bilaga! :-) Härligt va!

the blogger himself sa...

Jag undrar om inte kolsyrat iskaffe ändå kan vara gångbart.