lördag, juni 09, 2007

I huvudet på en servitris

Den enda negativa kommentar jag fått hittills om min genomgång av stammisarna är att jag utnyttjar dem för att roa andra. Och visst är det så. Jag tycker dock inte att det är något fel med det, för jag hoppas och tror att min kärlek till kufarna lyser igenom. Alla älskar jag givetvis inte, men jag tycker inte jag har någon skyldighet att tänka gott om alla människor bara för att jag jobbar i ett serviceyrke. Jag ger alla - oavsett mina personliga preferenser - ett vänligt och professionellt bemötande, men det stannar också där. Om någon blir illa till mods av att en servitris är kapabel att tycka att vissa gäster är elaka idioter eller bara lite udda så bottnar det antagligen i en felaktig bild av folk i serviceyrken som en slags tabula rasa som man inte behöver se som en riktig människa. Den inställningen möter man ibland i kommentarerna på Konsumbloggen, och kommentaren "gillar du inte människor så byt jobb" är direkt korkad. Självklart gillar jag människor, annars skulle jag inte stå ut en timme på mitt jobb. Men jag gillar inte alla människor, och det tror jag inte heller är möjligt.

Och är man verkligen rädd för att servitrisen på ens stamlokus ska tycka att man är en otrevlig idiot så bör man kanske tänka över hur man vill framstå och agera därefter. Är man däremot orolig för att framstå som lite konstig så kan man ju se på mitt stammisgalleri att ribban är satt ganska högt. Och är man bara rädd för att servitrisen faktiskt ser en, och har sina egna åsikter och idéer om hur man är kan jag bara ärligt säga att ja, precis så är det. Det är en del av det mänskliga samspelet och går inte att komma ifrån.

11 kommentarer:

Lisa sa...

Applåd!

kråkan sa...

Man kan verkligen inte gilla alla, men om man nu ska ogilla någon så är det väl ändå bättre att man gör det av verkliga skäl, för att man verkligen har haft att göra med människan ifråga. Många av de "udda" karaktärer som du tvärtom beskriver med värme möts säkerligen med instinktiv motvilja hos många andra, utan ens ett försök till djupare reflektion.

En kommentar som jag tänkt skriva för ett par dagar sedan, om inte blogger krånglat för mig:

Det är tur för udda människor som dessa (som en annan?) att det finns människor som du!:)

Mikael sa...

Som fd servitör kan jag bara hålla med i ditt resonemang Margit. Som arbetande i servisen hade man oftast två lägen; jättearg eller jätteglad. Förhoppningsvis har rätt läge på rätt plats...

Jessika sa...

Det är ju så på alla jobb där man har med människor att göra med. Jag har också en hel del historier att berätta från mitt arbete, om personer som ringde en särskild tid en viss veckodag och sedan ryade på i en halvtimme. Som jag var en allmän klagomur på ett ungefär.
Och så en annan person som pratade oupphörligen i 90 minuter. Svarade man nej där det skulle vara ja så förlängdes samtalet. Och jag la solitaire på datorn under tiden som h*n pratade på. Livet är på inget sätt enkelt för någon. Alla jobb medför sina utmaningar. Jag tror inte den person som har jobbat med människor existerar som alltid har bra dagar och aldrig behöver le mellan tänderna och tänka jag ska inte explodera jag ska inte explodera jag ska inte explodera. Studier i människors beteenden och vanor är mycket intressant, kanske inte så kul att få belyst men inte desto mindre intressant.

I'm not jesus sa...

Amen!

Ibland önskar jag nästan att det vore obligatoriskt för alla människor att jobba inom ett serviceyrke minst ett år innan man släpps ut i arbetslivet, bara för att folk ska få lite insikt om hur det verkligen är.

Jessika: Haha, själv brukade jag köra ms-röj när jag fick nån såndär som man visste skulle hålla låda i en timme. Bara man slängde in ett "mm", "ojdå" eller "jaha" lite då och då så gick det alldeles utmärkt.

Anonym sa...

Det är helt okej med alla synpunkter. Det var jag som startade tråden och just nu känns det tur att jag var anonym, f-n vet vilka bannor som drabbat mig annars.

Jag menade bara i all stillhet att Gittos fina matblogg helt plötsligt blivit ett forum för missnöjda serviceanställda. Vällovligt, men en bit från ämnet och anledningen till att man hade bloggen i sin feed.

Gitto sa...

anonym: Jag respekterar verkligen dina synpunkter, annars hade jag inte tagit mig tid att bemöta dem. Jag hoppas verkligen inte att du skulle drabbas av några bannor från mig eller någon annan, och jag menade inte inlägget så. Däremot tog du upp en viktig sak, som jag kände att jag ville diskutera vidare!
Och du har rätt i att jag roar mig med stammisarna, men tro mig, jag skulle inget hellre än att få en kväll över till matlagning och riktig bloggning nu. Tyvärr är det inte möjligt eftersom jag jobbar hela dagarna. Alltså 9-23 många dagar, och jag har inte varit ledig sedan förra måndagen. Fick jag betalt för mitt bloggande vore det en annan sak, men som det ser ut nu blir jag faktiskt tvungen att skriva om min fysiska verklighet om jag överhuvudtaget ska blogga. Och jag är inte bara missnöjd.. I morgon ska jag försöka hinna med att skriva om den fantastiskt trevliga kväll jag hade på jobbet igår med några av stammisarna.

Fortsätter du inte läsa har jag full förståelse för det, men du är välkommen tillbaka i slutet på sommaren när jag förhoppningsvis har mer matlagningstid.

(Jag skulle verkligen vilja svara alla er andra också, men just nu prioriterar jag sömn framför allt annat. Kram! På måndag är jag nog ledig, så jag skriver mer då)

Anonym sa...

Jag har inte gett upp Gitto, tittar in lite senare. Din anka glömmer jag inte i första taget.

Ha en bra sommar!

Jessika sa...

Ankor blir urgoda confiterade på låg värme i ugnen.

Maria sa...

Jag måste bara hålla med Kråkan. Min första tanke var i och för sig "vilken tur för restaurangen att de har dig" men den andra var "vilken tur för stammisarna". Och det är väl därför du kan beskriva dem så innerligt, du gillar/ser/är inte otrevlig mot människor som vissa gånger blir mindre medmänskligt bemött varför de ger lite mer av sig också... Oavsett så är det bra karma och det är aldrig fel ;-)

stellar sa...

Pröva att ge de bästa stammisarna hembakad sockerkaka. Det uppskattas ;)