Perfekta bönor!

Jag har totalt snöat in på Risentas rostade sojabönor med med lök- och vitlöksmak. Kan vara det godaste snackset sedan friterade baconsvålar (och där sjönk just förtroendet för min snacksmat som en sten, misstänker jag). De är knapriga och med ett bra tuggmotstånd utan att vara för hårda, och de tunna ytterskalen frasar härligt mellan tänderna, lite som jag tänker mig friterade gräshoppor. Dessutom har själva de lite av den där sortens kolhydratmjölighet som jag bara älskar, även om proteininnehållet är trevligt högt för eventuella GI-vänner. Smaken är mycket trevlig: lite som sourcream & onion fast utan den där sura eftersmaken som förstör andedräkten i flera timmar efteråt - i stället finns där en fin bakgrundssötma som förhöjer löksmaken . Vitlöken i det hela drar visserligen ganska mycket åt vitlökspulverhållet (döh! det är ju just vitlökspulver bönorna smaksatts med), men ändå inte så markant att det stör.

Sältan är ganska hög, smaken är rejält tilltagen och bönorna små, vilket gör att det lilla 50 gramspaketet inte känns speciellt snålt tilltaget alls. Jag levde på det en hel tvkväll, och då åt ändå Magnus i alla fall en tredjedel av påsen. Bra mycket bättre än att glufsa chips (även om Magnus, som blivit oroväckande mager av de stressiga arbetsdagarna, åt chips utöver sojabönorna). De rekommenderas verkligen.

Och nej, jag har inte fått betalt för att skriva det här, eller ens fått några gratisprov. Jag hittade bönorna på en undanskymd plats hos min lokala närbutik för endast tre kronor per förpackning. I morgon ska jag gå dit och stödköpa upp rubbet, för slår inte den här produkten kommer jag bli tvungen att starta egen tillverkning.

Bönhörd!

Den stora skafferiutrensningen inleddes idag med bönburgare som inspirerades av vinnarreceptet hos Sara på Veganvrak. Dessvärre hade jag inte så mycket grönsaker hemma, men en majonäsbaserad sallad på majrova och schalottenlök gjorde susen med sin friskt peppriga smak och krispiga konsistens - perfekt konstrast till den lite mosiga och milda bönburgaren. Jag hittade till och med en stor påse hemgjorda hamburgerbröd i frysen - fantastiskt vad man kan hitta i sina gömmor!

Bönburgare med majrovesallad
2 personer

1 dl mandel
2 dl kokta vita bönor
1 ägg
3 msk vetemjöl
1 pressad vitlöksklyfta
1/2 tsk malen spiskummin
1/2 dl hackad persilja
1/3 tsk salt
svartpeppar

1/4 majrova
1 schalottenlök
2 msk skånsk senap
1 dl majonäs

Kör mandeln i matberedare. Tillsätt resten av ingredienserna och kör till en smet. Forma två stora hamburgare. Stek på medelstark värme på båda sidor tills burgarna fått fin färg.

Strimla majrova och schalottenlök ganska fint. Blanda med senap och bind ihop med majonäs.

Servera bönburgaren med majrovesalladen i ett hamburgerbröd.

Gula linser i kryddigt sällskap

En enkel chana daal fick förgylla min lunch idag. Chana daal görs på en slags indiska gula linser som ibland (aningen missvisande) kallas gula kikärter. Nyttiga och goda är de i alla fall, och har man tur kan man hitta dem i sin lokala butik. Har man svårt att hitta svart kardemumma går det utmärkt att utesluta den. Det här blir god och vegansk vardagsmat för en billig penning - perfekt så här innan studiemedlet trillar in...

Chana daal
2 personer

2 dl gula liner
6-7 dl vatten
1 grönsaksbuljongtärning
2 cm färsk ingefära (skalad)
1 svart kardemummakapsel
1 kanelstång
1/2 tsk gurkmeja
1 gul lök
2 msk matolja
2 vitlöksklyftor
1 tsk garam masala
1 torkad thaichili
hackad koriander eller persilja

Skölj och rensa linserna ordentligt. Lägg dem i en kastrull tillsammans med vattnet, buljongtärningen, ingefärsbiten, kardemummakapseln, kanelstången och gurkmejan. Koka ca 1 1/2 timme, rör om då och då. Tillsätt mer vatten om det blir för tjockt - konsistensen ska vara som en tjock soppa. Ta ur kardemumman, kanelen och ingefäran

Strimla löken tunt och fräs den på låg värme i oljan ca 10 minuter. Hacka vitlöken och tillsätt den, garam masalan och smula ned thaichilin. Fräs ytterligare 2 minuter på lite högre värme. Rör ned lökblandningen i grytan och strö över hackad koriander eller persilja. Servera med naanbröd (eller något annat gott bröd) eller basmatiris.

Snackslördag: kanderade kikärter

Små festliga färgade hjärnor ser de ut som, de kanderade rostade kikärterna som Magnus ofta åt i Damaskus som liten när hans pappa officeren med familj var stationerad där. Och även om det låter som en dum ide att täcka just kikärter med sockeröverdrag så fungerar det faktiskt rätt bra, även om de är väldigt söta. Knaprigt och gott, och dessutom kan man inbilda sig att man faktiskt är liiiite nyttig.

Lupinprojektet sjösatt!

Tack vare Evaldsdottirs kunniga råd är nu lupinprojektet sjösatt. Först ut är blötläggning i 24 timmar. Uppdatering följer.


För er mindre nördiga är lupinfrön precis vad det låter som: frön av lupiner. (Eller om vi ska vara riktigt noga så är det inget frö, utan en ärta. Men för att inte helt trassla in oss i språknätet kan vi väl enas om att lupinärtan kan få heta frö?) Men tro nu inte att du kan koka ihop någonting smaskigt på fröna du sparat till utsådd i vår - vissa arter är störtgiftiga! Den sort man äter bär det latinska namnet Lupinus Albus. Ordet lupinus är härlett från den latinska ordstammen lupus som betyder varg och ett gammalt svenskt namn på lupinen är just vargböna.

Enligt Encyclopedia Britannica så fick lupinen sitt namn eftersom den ansågs vara hungrig som slika genom att växten girigt sög åt sig av jordens mineraler och näringsämnen. Men tji, vad fel de lärde hade! Lupiner binder tvärtom kväve till jorden genom att leva i symbios med små bakterier som den härbärgerar på rotknölarna - precis som många andra bajlväxter.

Hur som helst tillhör lupiner till ärtväxterna, och den platta, ljusa ärtan är bitter, smågiftig och stenhård om man inte smickrar den rejält genom att ge den en veritabel spahelg: den ska badas, kokas och badas på nytt i vinäger och salt, och sedan gärna marineras eller friteras innan den pryda nippertippan till böna behagar låta sig uppätas, men det är väl värt besväret. Lupinfröna är ganska hårda för att vara baljväxter och skalet spricker tillfredställande när man biter i det - lite som att äntligen klämma den där jättefinnen på näsan, fast gott förstås. Innanmätet har en smak som påminner lite om knappt mogna hasselnötter parat med kikärtens ljuvliga sträva smulighet.

Till råga på allt är lupinfröna så pass nyttiga att man lätt kan misstänka att den är kollektivt ihopdrömd av folkhälsoinstitutet och Fredrik Paulun - hör på det här: lupinfrön innehåller mest proteiner och minst stärkelse av alla baljfrukter och det är fullpackat av thiamin, kalcium, magnesium och andra vitaminer och mineraler. Fetthalten är 9 procent, men nästan allt är omättat och fleromättat nyttigt fett.

Så, kan du få tag i lupinfrön, räds inte av den långa transportsträckan från påse till mun. Att blötlägga är så pass enkelt att du kan sätta dina barn på det, eller din man, eller din hund. Eller göra det själv.

Lupinfrön, hur göra?

Nu behöver jag hjälp. Jag har köpt en påse torkade lupinfrön på Frukthuset, men som jag förstått så är de både bittra och aningen giftiga om man inte behandlar dem rätt. Blötläggning 24 timmar, kokning en halvtimma och ytterligare blötläggning i flera dagar och slutligen förvaring i saltlake är vad jag kunnat sluta mig till av en del trålande på nätet (men jag hittade bara 2 referenser till detta över huvud taget, så jag känner mig minst sagt osäker). Så, vad göra? Det sitter inte händelsevis någon lupinexpert bland mina läsare och väntar på ett tillfälle att ge sig till känna? Nu är rätta tiden, i sådana fall.

Oh jolly good fish'n'chips, my dear fellows...

Jag älskar fish and chips! Visst, friterad fisk och potatis är givetvis alltid smaskigt, men det som gör fish and chips så där alldeles extra underbart är tillbehören. Tartarsås! Maltvinäger! Mushy peas! För er som inte är med i gemet är det tre underbara tillbehör. Tartarsås är ju inget konstigt (men givetvis får ni mitt bästa recept ändå!), men maltvinäger? Det stänks i ganska frikostiga mängder på potatisen och är en helt ljuvlig upplevelse. Surt och fylligt och... surt? Alla som smakat salt- och vinägerchips vet att det är bra mycket godare än vad det låter.


Men bästa av allt till fisken är mushy peas, som är populärt i nordvästra england, främst i Yorkshire. Det är helt enkelt sönderkokta marrowfat peas (märgärter på svenska, men jag har aldrig sett dem i svenska butiker) med en klick smör nedblandat. I Storbritannien är ärtorna ofta helt söndermosade, men jag föredrar ärtorna ganska hela, eftersom konstistensen är underbart mjölig. Och nej, ingen annan begriper varför jag är så tokig i ärtjävlarna, så don't get your knickers in a twist om du inte lyckas få tag i dem. Enligt Magnus smakade det ungefär som ärtsoppa, vilket fick mig att fnysa ilsket. Sanningen är att märgärter inte smakar som någonting annat!
'
Mushy peas - godare än vackert!

Det är absolut inte svårt att göra fish and chips. Är man ovan vid fritering gör man bäst att investera i en fritös, men har man gjort det ett par gånger är det inga problem att fritera på känn i en stor kastrull. Några saker är extra viktiga att tänka på: fritera potatisen två gånger, annars är det omöjligt att få dem riktigt krispiga och goda. Använd mjölig potatis som t ex King Edward eller ännu hellre bakpotatis om du har råd. Den skurna potatisen mår bra av att ligga i blöt en timme innan fritering, men se till att potatisen är torr när den ska friteras.

Fisken bör givetvis vara färsk och fin och vilken vitfisk som helst går bra, även om kolja är min personliga favorit. Fast igår blev det budget och ishavstorsk, men det är inte dumt det heller. Viktigast är ändå smeten. Använd en god, mörk öl - jag tog mörk Krusovice vilket visserligen inte är särskilt brittiskt, men mycket gott. Exakta proportioner mellan mjöl och öl beror på hur tjock frityrsmet du vill ha - vissa föredrar tunn smet, men jag vill ha den tjock och härlig. Hur som helst, nu kör vi.

Fish and chips
2 personer

600 g mjölig potatis
1 liter neutral olja

300 g filé av kolja, hoki eller annan vitfisk
vetemjöl till panering

1 1/2 dl vetemjöl
1 krm salt
1 krm vitpeppar
1/2 msk bikarbonat
några stänk tabasco
2 msk citronsaft
1 - 2 dl mörk öl

Skala potatisen och skär den till ganska tjocka pommes. Lägg i blöt en timme. Ta upp dem och torka med en kökshanduk.

Hetta upp oljan till 180 - 190 grader. Fritera potatisen 3 - 4 minuter, plocka upp den om den börjar få färg. Låt rinna av på hushållspapper eller en gammal tidning. Sänk temperaturen på fritösen något till 170 grader.

Dela filéerna i mindre bitar, låt det bli 4 - 6 bitar. Doppa fiskbitarna i mjölet.

Blanda alla torra ingredienser till frityrsmeten. Vispa ihop med ölen och citronsaften till en klumpfri smet. Späd med mer öl tills du får en smet som inte är allt för tjock.

Doppa fisken i smeten och släng ned den i oljan. Fritera ca 5 - 6 minuter. Ta upp fisken och håll den varm i ugnen.

Fritera potatisen gyllene. Servera.

Och du? Glöm bara inte tartarsåsen! Den är supergod till det all stekt och friterad fisk.

Tartarsås

1 äggula
2 msk dijonsenap
1 tsk äppelcidervinäger
5 stänk tabasco
1 1/4 dl neutral olja
3/4 dl finhackad saltgurka, ättiksgurka, cornichons eller ännu hellre polsk dillgurka
1/2 dl avrunnen och hackad kapris
3 msk hackad persilja
2 msk hackad gräslök
salt och nymalen svartpeppar

Blanda äggula, dijonsenap, vinäger och tabasco. Vispa ned oljan. Tillsätt den droppvis till att börja med, men snart kan du tröttna på att vara nogrann och tillsätta större skvättar - den skär sig inte ändå (den som säger någonting annat är lejd av majonäsföretagarnas branschorganisation - jag har gjort majonäs med många promille alkohol i blodet och ändå aldrig misslyckats). Tillsätt resten av ingredienserna. Smaka av med peppar och eventuellt lite salt.

Favism*

Bondbönor (lat. Vicia Faba), eller favabönor som de också kallas är stora, härliga bönor. Färska är de så underbara att de trotsar all beskrivning, men även torkade utgör ett trevligt komplement till våra vanligare baljväxter. Det är en av världens äldsta kulturväxter och har precis som många andra baljväxter den trevliga egenskapen att det binder kväve i jorden. Detta gör att marker där bondbönor växt behöver tillföras mindre konstgödsel - ett trevligt plus i sammanhanget som har utnyttjats av bönder i långa tider.

Intressant och fullkomligt ovidkommande kuriosa vad gäller bondbönor är att man i vissa delar Italien sår bondbönor på Allhelgonadagen. Det är en rest från Romarriket, där bondbönor betraktades som de dödas mat och offrades i stora mängder till dödingarna under Lemuriahögtiden.

Jag älskar bondbönor. Det är någonting i den mjöliga, smått gräsiga smaken som tilltalar mig oerhört, och de är både praktiska och goda till mycket. Falafel på blötlagda, malda bondbönor är oslagbar och klassisk mat i bland annat Egypten. I Kina friterar man bondbönor tills skalet spricker, saltar och serverar dem sedan som snacks (det fräser och spottar dock något enormt, så testa inte hemma om du inte är både modig och smärttålig!). En av mina allra bästa - om än kanske inte så spektakulära - paradrätter är en fiskgryta smaksatt med ett uns tomatpuré och lite sherry med stora härliga bondbönor och lite blandade rotfrukter i, toppat av härligt citron- och dillsmör.

Igår blev det dock inga excesser, men väl en av mina vardagsfavoriter, nämligen det grekiska bönmoset fava (som ju helt enkelt betyder böna). Det är oslagbart enkelt och väldigt gott. Hemligheten är god olivolja och rostad och egenmalen spiskummin (men igår fuskade jag och använde färdigmalen). Och använd för allt i världen oliver med kärnan kvar, de färdigurkärnade euroshoppervarianterna smakar bränt gummi och har ingen plats i matlagning.

Fava
2 hungriga eller till 4 som förrätt

5 dl kokta bondbönor
1 dl olivolja
ev 2-3 msk vatten
2 tsk spiskummin
3 stora pressade vitlöksklyftor
saften av 1 liten citron
salt och peppar
1 stor hackad rödlök
svarta oliver

Mosa ihop bondbönorna med olivoljan i en kastrull. Värm sakta och späd eventuellt med lite vatten om det blir för stabbigt. Tillsätt spiskummin, pressad vitlök, citronsaft och salta och peppra ordentligt. Det ska bli ett ganska löst mos (så fort det svalnat av lite blir det torrt och hårt!), som lätt går att skopa upp med bröd. Stjälp upp i en skål och dekorera med mycket hackad rödlök(jag brukar jag låta den hackade löken ligga i blöt en halvtimme i kallt vatten och sedan låta den rinna av. På det viset blir den mycket mildare i smaken) och generöst med oliver. Servera varm med ett gott bröd och extra olivolja att ringlas över.

Blir det någon fava över går det bra att klicka ut små biffar på en tallrik eller bricka och låta det stå i kylen över natten. Sedan är det bara att steka det till små härliga biffar morgonen efter och servera med tapenade på bröd till en lyxig frukost.

*Favism är en sjukdom som Oskar en gång upplyste mig om. Det är en ärftlig enzymbrist som innebär att om man äter bondbönor eller andas in dess pollen så spricker de röda blodcellerna som poppat popcorn (eller ja, inte riktigt, men det låter så härligt äckligt att beskriva det så!), med blodbrist och akut njursvikt som följd. (Sorry Oskar för eventuella fel i min beskrivning, du är hjärtligt välkommen att rätta till dem!)

Jippie!

Nummer 1 på önskelistan inför det nya året har delvis uppfyllts, tack vare underbara Nya frukthuset. I kväll vankas det grekiska bönmoset fava och lite gott bröd. Recept kommer i kväll. Samt en historia om hur långt en hyrbil, influensa och impulsivitet kan föra folk en vanlig lördag.