Uppdatering från köksfönstret!

Ni minns väl avocadokärnan jag satte att gro? Nu har den blivit en vacker liten stängel vars hjärtblad är på väg att slå ut... Precis som jag skrev i februari är det ett tålamodsfrestande företag (jag har tittat till kärnan varje morgon sen dess, och när den började gro utstöt jag ett segervisst tjut som abrupt väckte Magnus ur skönhetssömnen), men känslan när kärnan väl gror är minst sagt behaglig.

En paprikaplanta jag fick av min far bär vackra, om än ganska små paprikor. Jag ser framemot att skörda dem så småningom. De ska avnjutas precis som de är, så heliga är de för mig. Jag, som alltid trott att paprikor blev först gröna, sedan gula och sist röda (en villfarelse jag tror fler delar med mig) kan glatt meddela att fältstudier från köksfönstret tyder på att de går direkt från grönt till rött. Magnus, som är ganska rejält färgblind, kunde inte för sitt liv följa paprikans mognadsförlopp, utan har fått lita på mitt omdöme.

Men ve och fasa! Jag har märkt att paprikaplantan inte varit sig själv den senaste tiden. Jag trodde först att det berodde på näringsbrist på grund av fruktproduktionen och för liten kruka, men trots min omsorg har den bara blivit slitnare. Och i förrgår, när jag skärskådade bladen, insåg jag problemet!

"Det är förbannade kritter på min paprika - bladlöss!" vrålade jag åt Magnus, som dock tog min ilska med ro, precis som alltid... Troligen har de invandrat via hibiskusen jag fick av min far för några veckor sedan (och den jäveln blommar inte ens!). Det tog mig ungefär tre minuter att komma på en motstrategi: nikotin! Jag vet sedan mina tämligen ingående biologistudier på IB-programmet på gymnasiet att nikotin är ett tämligen potent gift, speciellt för ryggradslösa kräk som bladlöss. Lösningen blev sex påsar Göteborgs rapé som fick dra i någon deciliter hett vatten i en sprayflaska. Lösningen sprayas nu två gånger om dagen på alla växter i köksfönstret. Och bladlössen verkar faktiskt dö...

Chilin är inte heller förskonad från bladlössen, men verkar klara sig bättre. Sorten jag odlar är sådan där vanlig prydnadschili som man kan köpa i blomsterhandeln, men för eventuella undrande kan jag meddela att det dessutom är en särdeles potent matlagningschili. Ovan porträtterade chili plockade jag idag, eftersom jag ville göra en argentinsk pebre-sås (recept kommer så småningom), trots att chilin inte var helt mogen. Min dumma vana trogen var jag tvungen att ta ett litet bett för att kolla styrkan. Det var en halvtimme sedan, och min överläpp bultar fortfarande på ett ganska smärtsamt sätt. Jag misstänker (efter google-efterforskningar) att plantan är av sorten Prairie Fire, som då verkligen gör skäl för sitt namn!

Förrätt till en sötnos

Har man begåvats med en sådan underbar pojkvän som jag är det stört omöjligt att inte skämma bort honom lite extra då och då. Har han dessutom jobbat hela dagen och ryggvärk är det dags att dra in det tunga artilleriet: räkor. De små hermafroditerna är alltid lika goda, och har man dessutom lite avocado på lut i gömmorna kan man knappt misslyckas. Och huffa och puffa gärna om åttiotal och retromatlagning, men minns att man inte kan uppfinna hjulet varje dag. Avocado och räkor är helt enkelt gott tillsammans!

Idag blev det en liten kall avocadosoppa med räkor till förrätt, och även fast den inte botade ryggont (det gjorde treon!) var den mycket uppskattad. Man kan givetvis byta ut räkorna mot något annat gott garnityr. Löjrom och rödlök, knaperfräst bacon, vitlöksstekta krutonger you name it! Smaksättningen kan man också variera, limejuice och tomat är gott i. Pepparrot likaså. Huvudsaken är att man får i någonting surt och någonting med lite sting, annars blir soppan för jolmig i smaken.

Avocadosoppa med räkor
2 personer som förrätt

2 schalottenlökar
2 avocado
1 dl turkisk yoghurt
ca 2 dl kall kycklingbuljong
saften från 1 liten citron
några stänk tabasco
svartpeppar
ca 20 räkor (helst egenskalade)
lite strimlat grönt från en färsk vitlök (eller några strån gräslök)

Hacka schalottenlöken. Kärna ur och gröp ur avocadon. Lägg avocado, lökhacket och yoghurt i en bunke. Mixa till en jämn smet med stavmixer. Vispa ned buljong till en lagom tjocklek, smaka av med citronsaft, tabasco och svartpeppar. Häll upp i skålar, garnera med räkorna och vitlöksstrimlet eller lite gräslök.

Fyllda pungkulor*

Någonting som inte märkts i bloggen är min stora avocadokonsumtion de senaste veckorna. Inte så konstigt med tanke på att jag äter dem som de är med några stänk tabasco på. Inte så mycket att blogga om. Men just nu svämmar butikerna över av extraerbjudanden på avocado, så det är bara att passa på att frossa. Min favoritsort är Hass, som är av den typen att skalet blir svart när det mognar. Den kommer ofta från Mexico, och visst är det lite slöseri att skeppa den hela vägen hit, men de israeliska Ettinger-avocadona är helt enkelt inte lika goda.

Hur som helst svängde jag ihop en liten röra till avocadon idag, eftersom vi gick på årets första picknick. Men givetvis glömde jag den hemma, så den åts som ett litet snack senare idag. Mycket trevligt!

Avocado med kallrökt nötkött
2 personer som förrätt

2 avocados
75 g kallrökt nötkött
1 stor inlagd gurka (jag använder mig som vanligt av polsk dillgurka)
1 schaottenlök
ca 1 dl majonäs, hemgjord eller på tub
några stänk tabasco
svartpeppar
kryddkrasse eller persilja

Hacka köttet, gurkan och löken smått. Bind ihop med majonäs och smaksätt med tabasco och peppar.. Enkelt och gott! En annan variant är att byta ut tabascon mot lite riven pepparrot eller lite dijonsenap, eller nötköttet mot renkött eller... ja, ni fattar. Fritt fram för egna idéer med andra ord.

*Ja, ordet avocado är en spansk förvanskning av det aztekiska ordet ahuacacuahatl som betyder just pung, eftersom aztekerna såg en viss likhet mellan frukten och det manliga attributet. I Sverige har det ju förvanskats vidare till både avdokat- och alligatorpäron, men det är en annan historia.