Cucumbers are like virgins, they do not keep long

Gurka är en grönsak som jag har en väldigt kluven relation till. Å ena sidan älskar jag dess krispiga och fräscha smak, men å andra sidan tycker jag att fröhuset ofta har en vidrigt jelloliknande konsistens som jag helst vill slippa. Och gammal sladdrig i-mackan-från-Pressbyrån-gurka är någonting jag direkt kastar i papperskorgen. För mig är gurka någonting som ska bevaras så krasigt som möjligt.

Och det är därför jag gillar engelska gurksandwichar så mycket. Egentligen gillar jag alla smörgåsar med ett överflöd av krasig gurka på, men dessa är liksom själva essensen av hur gurka ska behandlas. Brödet ska skivas tunt, smöras lätt så att gurkan inte saggar ned brödet och själva gurkan läggs på i sista stund. Alltså får man en underbar kontrast av mjukt bröd, lent smör och krispig gurka.

Anna Bergenström - som för övrigt är en av mina matlagningsidoler i vanliga fall - har i sina kokböcker fått det hela om bakfoten. Lyssna gärna på henne i andra spörsmål, men tro inte för en sekund att engelska gurksandwichar ska läggas under tungd ett par timmar för att gurkjuicen ska fukta brödet - det är helt fel! Resultatet blir en saggig macka som ingen människa med självbevarelsedrigt skulle stoppa i sig frivilligt.

Men ett recept på gurksandwitches (eller gurksandvikare som Anna Bergenström så näpet kallar dem - pluspoäng till henne!) vore förmätet. Däremot är metodiken något att intressera sig för.

Ta helst ett helt formbröd, annars fungerar det med färdigskivat bröd. Huvudsaken är att du har tålamod nog att fixa riktigt tunna skivor. Ett helt formbröd skivar du bara så tunt som möjligt, men färdigskivade brödbitar får du dela till hälften så tjocka skivor med en bra brödkniv (det går om man anstränger sig!). Välj gärna ett lite fiberrikare formbröd av den enkla anledningen att du mår bättre av det.

Ta fram smör - riktigt smör alltså - Lätta eller liknande plastmargarin är förbjudna. Låt smöret bli rumsvamt och mjukt och bred försiktigt dina brödskivor med ett tunt lager smör.

Vad gäller gurkan är det enda viktiga att den skivas tunt. Jag brukar skiva min på längden eftersom jag tycker att de långa strimlorna är lättare att hantera, men vanliga gurkskivor fungerar fint. Hyvla med osthyvel, mandolin eller skär riktigt tunt.

Lägg sedan gurkskivorna på smörgåsen. Hur många du vill ha är en smakfråga, men smörgåsen ska i alla fall vara täckt. Själv är jag rätt liberal och travar stora mängder gurkskivor på smörgåsarna eftersom det är krispigheten jag är ute efter.

Sedan är det det här med salt. Egentligen ska man inte salta på gurkskivorna efter som det drar ut vätskan ur gurkans cellväggar och därför är det bästa sättet att få saggiga smörgåsar. Men ska sandwichen ätas direkt så kan man gott salta lite lätt. Lite pressad citron är också gott på och vill man verkligen jamma loss är några rostade sesamfrön rent gudomligt att strö över.

Hur man än gör ska smörgåsen monteras och ätas så snart som möjligt: skivad gurka mår inte bra av att vänta! Men äter man en färsk gurksandwich förstår man helt plötsligt varför den till synes banala idén med smör och gurka är en sådan genial idé.