Vid första anblicken ser det ut som vanlig smörgåskrasse. Men tittar man närmare ser man snabbt att man i själva verket odlat en tallrik flamongoer från Nakuru-sjön i Kenya.
Uppdaterat! Det är givetvis inte jag som tagit en sådan här vacker bild, utan Magnus. Förtrollad av bildens skönhet som jag blev glömde jag att nämna detta. Men alltså, copyright Magnus Petersson. Bara så ni vet.
Ingen kan pigga upp mig som Magnus. Vi har precis sått smörgåskrassefrön på varsin assiett, och nu ska vi tävla om vem som först får upp sina. Samt vilken som blir finast. Lagom seriös lördagsunderhållning om man inte gillar melodifestivalen något vidare.
Magnus pionjäranda ledde till att han åt ett par krassefrön. "Hm... Gott. Nötigt." löd första omdömet, men eftersmaken var visst inget vidare, för han hostade fram någonting om stark vidrig smak och sträckte sig efter ölen. Så nu behöver inte ni prova.
Intressant, om än inte purfärsk, krönika av den alltid lika eminente Nathan Schachar.
Jag är för GMO till hundra procent, och förstår faktiskt inte dramatiken kring det. Växtförädling har människan sysslat med allt sedan jordbrukssamhällets början kring Tigris flodbankar och den enda skillnaden mellan genmanipulering och vanlig förädling är att det går bra mycket fortare och att man kan vara lite mer kreativ. Det har talats om att gener kan hoppa mellan olika arter och på det viset skapa monster, men jag ser inte problematiken i det hela. Detta genutbyte gäller ju alla växternas gener och inte bara de som inympats av forskare, vilket betyder att växter som förädlats på vanligt vis för att t ex bli resistenta mot insektsgifter eller mögelangrepp är lika troliga kandidater för att sprida generna vidare till ogräs som genmanipulerade sådana. Och hittills har studier visserligen visat att manipulerade gener kan spridas vidare till andra växter, men de har däremot inte visat några större biverkningar av det hela. Ekosystem har inte kollapsat av GMO. Men vi får väl se: only time could tell me right on this matter.
Ett vanligt argument mot GMO-grödor är att det inte är naturligt. Naturligt i betydelsen lokalt och pittoreskt som ett litet vajande fält dinkel med stenåldersanor odlat på Gotland helt utan bekämningsmedel. Det må så vara, men glöm inte att den sortens ingrediensonani är en lyx, någonting bara vi i väst kan unna oss. Att leka tillbaka till ursprunget må vara hur tillfredställande som helst, men det är inte lösningen på svälten i världen. De flesta människor vill nog i första hand äta sig mätta (och möjligtvis sen begrunda de statushöjande element som går att mjölka ur växtens odlingsplats, tillvägagångssättet och grödan i sig), och ska det ske så krävs bra grödor. Grödor som går att odla i det klimatet där folk svälter. Det finns genmanipulerade grödor som klarar extrem torka, mögelangrepp och olika sjukdomar, vilket är stora problem i just de områden där människor svälter. Ställ det mot konstbevattning och giftbesprutning och annan konstgjord växt-andning och tänk efter vad som är bäst för miljö och människor. Jag har svårt att se humanismen i att människor ska svälta ihjäl på grund av missväxt och torka tack vare västvärldens principfasta avstånd mot "onaturliga" grödor.
Kanske är det den vanliga okunskapen som ligger bakom motståndet mot GMO. Allt nytt är läskigt och framför allt genteknik som, dristas jag att säga, har fått vissa apokalyptiska
konnotationer. Ofta avfärdas genforskning med det minst sagt suspekta argumentet "Människan ska inte leka gud". Men är det inte det vi har gjort hela tiden, och är det inte just det som i själva verket gör oss till människor? Nyfikenhet, intelligens och en vilja att förbättra saker har lett oss hit. Den som klagar på 2000-talet gör klokt i att beställa en tidsresa till 1500-talet (eller vilket annat århundrade som helst) och se om det var så mycket bättre då. Folk svalt, dog unga i diverse numera behandlingsbara sjukdomar och slog ihjäl varandra i blodbad utan like. Allt detta finns kvar, men i bra mycket mindre omfattning.
(Som en helt ovidkommande parantes kan jag påpeka att jag minns att Sofie Zelmani en gång i en intervju sorgset suckade att hon inte visste om hon vågade föda ett barn, världen hade ju blivit så hemsk nuförtiden. Då kan man ju fråga sig vilken era hon egentligen hade velat föda barn i?)
Det finns dock ett stort argument mot GMO-grödor. Monsanto och andra storföretag använder samma genteknik som gör grödorna så användbara för att hindra återsådd. Växterna görs sterila, vilket gör att en bonde måste köpa nytt utsäde varje år. Rent marknadsmässigt kan man ju förstås argumentera att det är nödvändigt för att företagen överhuvudtaget ska kunna ta fram sådana här grödor. Hur ska man kunna begära av ett börsnoterat företag att de ska ta fram GMO bara för att vara snälla och lösa världsvälten? Sant på sitt sätt, men det är likväl skamligt eftersom det gör bönder världen över beroende av ett företags fröleveranser för sitt överlevande. Men förhoppningsvis är ändå nyttan av GMO större än bristerna med den. En människa som svälter ihjäl är alltid oändligt mycket värre än att ett multinationellt företag tjänar lite pengar till sina ägare - allt annat vore en oerhört cynisk inställning.
I mitt hem brukar växter bli tämligen kortlivade eftersom jag är ruggigt disträ när det gäller vattningen. Men nu järnspikar ska det odlas! Först ut är givetvis de två mystiska plantorna jag fått av min far (det rätta svaret avslöjas i kväll!), men även andra stackars växter ska bli uppdrivna av mig. Citron och blodapelsin finns med i planerna, och kanske även oliv. Vi får se vad det lider.
Dagens projekt är avocado. När jag var liten satte vi alltid avocadokärnor som tilläts växa sig enorma. Ett träd blev mer än 2 meter högt, även om det aldrig gav någon frukt. Och att få en avocadokärna att gro är busenkelt om än tålamodskrävande för den som vill se resultat nu-nu-NU! - vilket är skälet till att jag älskar smörgåskrasse.
Så här gör du. Ta en avocado, ät upp den och spara kärnan. Skala bort det yttersta mörka skalet, skär ett grunt kryss i den runda änden, stick in två tandpetare i den andra änden (se bilden) och häng den med den runda sidan ned i ett glas vatten (vattnet bör gå ungefär halvvägs upp på kärnan). Fyll på vatten då och då så att kärnan inte torkar ut. Vänta ett par veckor. När kärnan väl grott planteras den i vanlig blomjord. Voilà!
Det går precis lika bra att peta ned kärnan som den är i en kruka och vattna lite då och då. Men då tar det längre tid. Och tror dú att du kommer kunna plocka avocados från ditt vackra träd kan du tänka om, för den börjar inte ge frukt förrän det är ett fullvuxet träd. Men den är ju söt ändå.
