Korv och lokaltidningslycka

Idag är jag med i Östran. Väldigt roligt och hedrande, även om jag tyckte att jag bjöd lite väl på min urringning på fotografiet. Men det kanske ger någon extra besökare?

I övrigt händer inte så mycket eftersom jag är ledig för andra dagen i rad - en oerhörd lyx som jag förvaltar väl genom att dricka rödvin och hetsläsa John Le Carré (varför har ingen berättat för mig att han faktiskt är bra?). Igår lagade jag ugnskokt gös på en bädd av sommargrönsaker (recept kommer snart, i kväll blir det en enkel grönsakssoppa. Hitintills idag har jag ätit korv, av den enkla anledningen att Maxi reade ut de nya sibyllakorvarna på grund av kort datum. Jag lät mig inte avskräckas och köpte fyra paket. Jag och Magnus har redan provsmakat kabanossen och ost- och baconvarianten. Den sistnämda var godast.

Retrotema: fortsättningen

Styrkta av lördagens ananaskasseler kände vi oss mogna att tillaga denna radhuslängornas paradrätt: ugnsstekt falukorv! Jag var van att få min med bara konserverade hela tomater i botten, men Magnus orerade lyriskt om färska tomater, lök och äpple i sin barndomsversion. Och det lät onekligen mer lockande.

Jag kände mig inte tillräckligt retro för att satsa på någon av lågbudgetvarianterna med hälften vatten i, så det blev Scans Deli-variant. En rå provsmakning fick med beröm godkänt (varför finns det så få recept med rå falukorv, denna underbara husmanssushi?). Den färdiga rätten var ännu bättre! Inte på något sätt nyttigt, nyskapande eller spännande, men sweet bejesus vad skönt det var att få äta sig tillbaka till barndomen - det var säkert tio år sedan jag sist åt falukorv! Och jag lovar, i kväll blir det roligare mat...

Ugnsfalukorv
4 personer

500 g falukorv
dl grovkornig söt senap
100 g lagrad ost (gärna herrgård eller grevé)
2 äpplen
1 stor gul lök
4 tomater
salt, svartpeppar

Sätt ugnen på 225 grader. Skär snitt i hela falukorven. Bre lite senap i varje snitt och peta ned en ostskiva. Skala och kärna ur äpplena och skiva dem. Skiva tomat och lök. Varva tomat, äpple och lök i en ugnsfast form, salta och peppra och lägg falukorven på grönsaksbädden. Stek i ugn i ca 30 minuter (täck med aluminiumfolie om falukorv och ost tar för mycket färg). Servera med potatismos och sallad.

Stick it where the sun don't shine...

Den kan inte på något vis tävla med K:s socialistiska dito, men den är rätt gullig ändå, Lindvalls salami. Fast mer som en ovanligt god prickig korv än som riktig salami förstås.

Franska delikatesser

Min rara mor har återvänt från Bretagne med en hel radda godsaker åt mig, som tack för att jag hjälpte en av de ohängda småbröderna med läxorna. Och överdådigt betalt fick jag för mina tjänster, eller vad sägs om en enorm burk confiterad anka, Isigny-smör, Auvergne-korv, lökmarmelad och ankpastej.

Jag har hunnit smaka både smöret och korven till frukost, och jag är ganska lyrisk. Smöret var verkligen gott och smakade helt annorlunda än svenskt smör (i en liten ovetenskaplig blindprovning på mig själv och Magnus var skillnaden klart markant). Korven var också den ljuvlig. Mycket mild, svagt muskotdoftande och med härliga champinjontoner från det skyddande lagret vitmögel runtom.

Jag kan knappt vänta på att få sätta igång att äta upp godsakerna, men eftersom Magnus gör ännu en runda till Älmhult den här veckan ska jag leva på all den perfekt mogna avocado som jag köpt hem samt några apelsiner som snart förlorar sin spänst om de inte äts upp.

Fredagslunch deluxe

Det blir inte bättre än så här utan sex eller knark inblandat. Rosas ostgrillare på nötkött, sidfläsk och fullspäckad med stark god ost - ingen jäkla hushållsost här. Skippa smakdödaren ketchup till och satsa på en riktigt god, grovmalen senap i stället.

Att dricka Penfolds Rawson's Retreat till känns inte mer än rätt. Bra korv tarvar bra vin.

Hästar och kalops

Igår blev det debreciner från Rosas tillsammans med ett ganska medelsvensson-purjolök- och paprikafräs. Vitlök, paprika purjo och matlagningsgrädde kryddat med dijonsenap och rosmarin. Gott i all enkelhet. Det blir inget recept den här gången eftersom jag utgår ifrån att eventuella hågade spekulanter kan återskapa det själva.

Idag såg vi Hästmannen på Saga (mycket bra och bloggvärt i morgon) och snart ska vi äta min nästan-kalops. Urrinnelsen till den grytan finns i ett samtal med min mor igår:

Mamma: Pojkarna är kvar på Södercentrum och de behöver mat. Kan inte du koka ihop en gryta på högreven du köpte?
Jag: Visst! Jag har lite bacon och så, som jag kan slänga i, så blir det lite roligare.
Mamma: Ingen bacon, det är onödigt.

Och visst, bacon behövs inte i varje gryta. Men nu måste jag ju slänga ned lite baconhack bara för att jävlas. Tonårsrevolt vid 25-årsåldern är bra mycket roligare än när man är 15 och olycklig. Och ur detta skapades nästan-kalopsen. Recept kommer i morgon.

Förkylningsgryta

Både jag och pojkvännen kände oss ruskigt förkylda igår: snornästa, dävna och feberfrusna. Det är aldrig lätt att hitta någonting att äta då, eftersom luktsinnet inte riktigt är med i matchen. Så antingen får man äta någonting som ändå inte smakar något, typ kycklingfilé med bechamelsås och ris (Rrrrrsssh! Jag ryser vid blotta tanken), eller så får man fokusera på grundsmakerna, konsistens och tungans smärtreceptorer i tungan för att skapa någon slags action. Jag valde, föga förvånande det sistnämnda och gjorde en rejäl korvgryta med dijonsenap och äpplen. Det visade sig vara helt rätt val. Värmen värmde, senapen sved och de mildsöta äpplena smekte halsen på vägen ned. Dessutom hade senapen den underbara förmågan att öppna upp näsan, i alla fall tillfälligt. Som en extra bonus hade jag fått tillåtelse att skörda lite av mammas underbart välväxta rosmarin hemma på öland, vilket inte gjorde grytan värre...

Kielbaska-grytsoppa med senap och äpple
(för två hungriga och en liten lunchlåda)

300 gram kielbaska-
2 små gula lökar
3 vitlöksklyftor
1 msk rapsolja
1 stor morot
3 potatisar
3 små fasta äpplen
7 dl vatten
1 grönsaksbuljongtärning
ca 3-4 msk dijonsenap
3 lagerblad
1 msk torkad timjan
ev salt
nymald svartpeppar
en kvist färsk rosmarin

Hacka lök och 2 av vitlöksklyftorna. Fräs i oljan tills löken mjuknat utan att ta färg. Skala morot och skiva ganska tunt. Skala potatisen och skär i mindre bitar. Låt fräsa med löken en liten stund. Häll på vatten, tillsätt buljongtärning, lagerblad och timjan. Ett par varv med pepparkvarnen och ett uns salt gör också gott. Rör i runt tre matskedar senap (ha eventuellt i en extra klick alldeles mot slutet så får du en sticksligare, mer senapig smak - tack Lisa för tipset!). Låt koka. Under tiden skalar, kärnar ur och klyftar du äpplena och slänger sedan i dem också i grytan. Skiva korven och stek i panna tills den får fin färg. Släng sedan ned den också. Låt koka tills morot och potatis är mjuk. Hacka rosmarinen och rör i den plus eventuellt lite extra senap i grytan. Pressa ned den sista vitlöksklyftan. Servera med bröd i djupa tallrikar och glöm en liten stund att du är förkyld.

Mitt under matlagningen spred sig den ljuvliga doften av korv och senap och... kattskit? Det visade sig tämligen omgående att Pivo hade lagt en stor klick laktosintoleransdiarré på mitt täcke (ja, jag hade gett henne lite mjölk, men det brukar inte vara några problem i vanliga fall). I sin iver att gräva ned det hade hon kletat ut det på stora delar av sängen och lämnade små bajsspår efter sig där hon tassade runt och mjiaaaaauu?:ade olyckligt. Det var bara att slänga in täcket i duschen och skölja bort det värsta under mycket svärande och en del skrattande. Hur vi sov? Som tur är har vi två täcken, men jag kan ju lova att det blev sömnig dragkamp framåt gryningen.

I kväll har jag blivit utbjuden av pojkvännen. Vart vet jag inte ännu, men det blir säkert bra. Sist var vi på Källaren Kronan , där jag åt en mycket god stekt gös med rödbetspytt och dijonmajonäs. Pojkvännen tog lammfilé och verkade inte direkt besviken han heller. Rapport kommer senare! (inte för att någon läser min blogg, men ändå! En vacker dag så...)