Självförhärligande!

Idag har jag haft en tenta i kursen "Language, Society and Power" och jag tänker faktiskt skryta lite nu. Jag får garanterat VG, trots min tämligen mediokra studieinsats. Det enda egentliga pluggande jag gjort var från klockan 5:30 till 7:30 i morse, med andan i halsen. Inte för att avsaknad av självdisciplin är något att skryta om - tvärt om! Jag har det egentligen för lätt för mitt eget bästa: för mig räcker det nästan alltid att skriva ned det jag behöver veta, sen sitter det. Och eftersom jag är medveten om detta väntar jag alltid till sista stund med studerandet. Men det sättet passar mig, eftersom jag på två timmars hetspluggande får mer gjort än på fyra timmars strukturerat läsande.

Och det gick ju bra den här gången också. Fast jag är sanslöst trött, Pivo var värre än någonsin i natt med sitt jamande och ylande och krafsande och vad det nu var. Men jag känner mig ganska nöjd med tillvaron ändå. Jag har en surdeg på gång, varma strumpor på fötterna och snart kommer pojkvännen med vin. Det vankas fisksoppa, örtaioli och hembakt solroskärnebröd i kväll. Om ni är snälla så kan ni få ta del av receptet senare i kväll eller i morgon. Nu ska jag snaska lite på mina konserverade körsbär jag köpte i Prag. De är inte så vansinnigt goda, men de minner om världens bästa semester.

Containerfyndaren, c'est moi!

Vissa dagar spelar det ingen roll att det är kallt och mulet, att man är trött och lite halvbakis, att man han 100 sidor lingvistik att läsa på två timmar, att man inte har några pengar och att katten är jobbig - det känns liksom ruskigt bra ändå. Idag är en sådan dag. Jag blir bara mer och mer kär och för mig är det faktiskt obegripligt att jag lyckats träffa en sådan underbar människa som Magnus, och än mer obegripligt att han också tycker om mig. Inte på grund av att jag-är-inte-värd-det-här eller någon annan dåligt självförtroende-harang, utan helt enkelt eftersom sannolikheten, den där futtiga mot-alla-odds-chansen som fick mig att gå på anställningsintervjun trots bakfylla, trots att jag inte ens hittade dit, trots att jag inte ville jobba där, sannolikheten är så oändligt liten att den nästan inte finns. Det kan kännas skrämmande när så mycket underbart balanserar på en sådan mikroskopisk udd, men egentligen är det ju fantastiskt. Det känns som om jag lyckat lura systemet och kommit undan med det!


Gårkvällen var mycket trevlig. Lammracks med vitlökssky och potatisgratäng på Larmgatan 10, sedan ett par öl och en whisky på Lilla Puben och slutligen hem till mig där vi snodde en tv ur soprummet. Någon hade lämnat hela sitt bohag (eftersom alla vet att ett soprum är samma sak som Myrorna, eller?), och jag fyndade förutom tvn en vit låg bänk som fungerar som provisorisk bokhylla, en tvättkorg och en fullt fungerande brödrost. Tvn visade sig dock inte vara det kap jag hade hoppats på, eftersom den vägrar fungera ordentligt. Den är dessutom djävulskt tung och otymplig, och jag vet inget annat råd än att bära tillbaks den till soprummet, hur illa det än låter.