I första hand second hand

Jag har kommit in i en av mina fyndarperioder. Då och då beger jag mig till Kupan för att shoppa loss. Helt underbart, framför allt eftersom man kan fylla en hel kundkorg med spännande onödigheter för under femtiolappen. Den här veckan har jag varit där både i tisdags och idag och befinner mig således på utmärkt humör. Fast ju billigare utbudet är, desto snålare blir man, har jag märkt. Alltså står jag och velar över om jag verkligen vill lägga 5 kronor på ett glas, eller 3 kr på en assiett, och i slutändan lämnar jag en massa saker jag vill ha och blir tvungen att gå dit dagen efter igen för att köpa de där sakerna som jag legat och grämt mig över att jag lämnat. Men då är de ofelbart uppköpta och jag kommer hem med massa annat skräp i stället.

I alla fall, här är veckans fynd!

Enorm emaljbalja som jag, om jag inte helt missminner mig, sett på Åhlens en gång i tiden. 30 kronor fick jag punga ut med. Däri ligger nu två stackars ensamma tomater och skvalpar, men skålen ska nog fyllas upp så småningom.

Överst från vänster: glasskål, 5 kr. Inte vacker, men jag är i ett akut behov av många små glasskålar. Perfekt för kalla såser, pickles och liknande.
Citruspress 1 kr. Inte så vacker den heller, men bättre än att pressa citroner med en gaffel i alla fall.
Glasskålar, 10 kr st. Som sagt, glasskålar. Man kan aldrig få för många.

Stor, söt sjal i kattun, 5 kr. Precis som när det gäller glasskålar så har jag ett omättligt begär efter sjalar och scarves av alla de slag. Kanske är jag en djupt störd människa, men jag älskar särskilt att de ofelbart luktar gammal parfym och påminner om när man var liten och klädde ut sig i mammas kläder. Fast jag använder sällan mina fynd eftersom jag tycker att jag ser tjock ut i ansiktet utan min hals (fix idé av rang).


Söta små kaffekoppar med fat, 3 st. 6 kronor allt som allt. Helt underbart söta och tunna utan att vara så små att man måste dricka fem koppar för att vakna på morgonen.

Minipajformar, 4 st à 1 krona. Precis vad jag letat efter! Visserligen är glasyren lite krackelerad, men det syns ju knappast när de är fyllda.

Ruggigt fula tallrikar, 2 av varje. Även de 1 krona stycket. Den till vänster kunde jag inte motstå på grund av den glada färgen som nog gör sig bra att fotografera på. Den andra är av plast och är, tja... Ruggig. Men papegojbården hade jag älskat när jag var liten och jag tänker på mina framtida barn.

Söt duk som inte kommer till sin rätt här. 5 kr. Lägg märke till mitt vackra blomsterarrangemang med krasse och hrm, persilja.

Och slutligen, vad köper man till pojkvännen som har allt (inklusive en alldeles fantastiskt omtänksam flickvän)?


Bowlingklotet Allan så klart! För 50 kronor var det en riktigt dyr Kupan-pryl, men sist vi var där spanade han in den så ingående att jag bara var tvungen att skaffa honom det.

Soffpotatis

Jag har ju tidigare gjort fynd i soprummet, men det här tog priset! En hel soffa. Snygg dessutom, och sjukt skön. Jag var visserligen tvungen att flytta min "bokbänk" (bänken där jag travar mina 60 kilo böcker, jag har inte investerat i en bokhylla än) till andra sidan rummet, vilket var ett enormt logistiskt projekt, men det var det verkligen värt. Det är därför jag inte bloggat så mycket idag - jag är fullt upptagen med att njuta frukterna av min erövring.

Hunden som sover på soffan heter för övrigt Bigge Beagel och har hängt med mig sedan mitt dop 1981, därav den matta lystern i hans ögon.

I kväll ska vi glufsa i oss ytterligare ett recept ur "Under valnötsträdet": churrasco italiano. Återkommer med detaljer i morgon om jag inte är allt för bakfull.

Containerfyndaren, c'est moi!

Vissa dagar spelar det ingen roll att det är kallt och mulet, att man är trött och lite halvbakis, att man han 100 sidor lingvistik att läsa på två timmar, att man inte har några pengar och att katten är jobbig - det känns liksom ruskigt bra ändå. Idag är en sådan dag. Jag blir bara mer och mer kär och för mig är det faktiskt obegripligt att jag lyckats träffa en sådan underbar människa som Magnus, och än mer obegripligt att han också tycker om mig. Inte på grund av att jag-är-inte-värd-det-här eller någon annan dåligt självförtroende-harang, utan helt enkelt eftersom sannolikheten, den där futtiga mot-alla-odds-chansen som fick mig att gå på anställningsintervjun trots bakfylla, trots att jag inte ens hittade dit, trots att jag inte ville jobba där, sannolikheten är så oändligt liten att den nästan inte finns. Det kan kännas skrämmande när så mycket underbart balanserar på en sådan mikroskopisk udd, men egentligen är det ju fantastiskt. Det känns som om jag lyckat lura systemet och kommit undan med det!


Gårkvällen var mycket trevlig. Lammracks med vitlökssky och potatisgratäng på Larmgatan 10, sedan ett par öl och en whisky på Lilla Puben och slutligen hem till mig där vi snodde en tv ur soprummet. Någon hade lämnat hela sitt bohag (eftersom alla vet att ett soprum är samma sak som Myrorna, eller?), och jag fyndade förutom tvn en vit låg bänk som fungerar som provisorisk bokhylla, en tvättkorg och en fullt fungerande brödrost. Tvn visade sig dock inte vara det kap jag hade hoppats på, eftersom den vägrar fungera ordentligt. Den är dessutom djävulskt tung och otymplig, och jag vet inget annat råd än att bära tillbaks den till soprummet, hur illa det än låter.