Glöggsnacks del 2

Då och då får jag ett leverpastejsryck, köper en ask som jag äter upp på två dagar blankt och rör sedan inte lever på flera månader. Jag antar att det är min kropps sätt att hantera en tillfällig järnbrist. Igår var det uppenbarligen dags igen, eftersom tanken slog mig att en lite kryddig kycklingleverpastej skulle vara det perfekta komplementet till glögg - en koppling som människor med normal järnhalt i blodet antagligen inte gör bara så där. Men det var verkligen supergott på hårt tunnbröd tillsammans med cornichoner och toppat med en knaprig driva friterad rödlök. Supergott. Ska ni bara göra en leverpastej i hela ert liv, gör den här!

Faktum är att jag blev så sugen bara av att skriva om pastejjäveln att jag genast måste gå och äta lite av den. Direkt ur skålen.

Julkryddig kycklingleverpastej

400 g kycklinglever
1 liten gul lök
2 msk smör
1/2 tsk salt
1/2 tsk kanel
1/2 tsk nyriven muskot
lite nymalen svartpeppar
rivet skal samt saften av en apelsin
1/2 - 3/4 dl grädde

Hacka kycklinglever grovt och skär bort eventuella senor. Hacka löken fint. Fräs lök, lever, salt, kanel, muskot och svartpeppar i smöret på medelstark värme, ca 5 minuter. Tillsätt apelsinskalet och apelsinsaften och låt koka ihop tills nästan ingen vätska återstår. Låt svalna lite,

Mixa leverfräset ordentligt i en matberedare och tillsätt tillräckligt med grädde för en lagom konsistens. Den ska vara bredbar, men det ska inte bli någon leversoppa av det hela.

Ät med cornichoner och strimlad rödlök som pudrats med lite vetemjöl och friterats ca 30 sekunder i het olja.

Lägesrapport

Det är svårt att få tillgång till datorn här hemma, men nu ska det i alla fall bloggas. Min brors japanska flickvän har skickat ett enormt paket fyllt med olika sorters japanskt godis. Jag har hela tiden haft ögonen på ett paket Ika no sugata furai eftersom min bror läste på paketet att det innehöll fisk. Och när jag lyckades övertala honom att öppna den fick jag mina önskningar uppfyllda. Knapriga, flottiga, akvariefiskmatsluktande, sötstarka kex som INGEN annan i familjen kunde få i sig! Rena himmelriket för någon som brukade äta upp guppisarnas mat som liten...

I övrigt har inte mycket hänt. Jag fick ett pussel, precis som varje år. I mina åtagande som dotter ingår av någon anledning att mer eller mindre ensam lägga ett 1500-bitarspussel innan jag åker därifrån. Jag misstänker att det är för att 1)pacificera mig, 2) hålla mig borta från vinet och 3) få mig att stanna ett par dagar. Bland övriga julklappar märks en köksvåg, en mortel, boken Kafkas soppa av Mark Crick (hysteriskt roliga receptpastischer på klassiska författare) samt Under valnötsträdet av Anna och Fanny Bergenström.

Rapport från Vedborm

Dagens citat från familjen:

"Jag är inte arg, jag är förbannad!"
Min far sätter upp glittret längt upp på granen och får det inte snyggt. Varpå han skäller ut granen efter noter.

"Bra, för jag vill inte ha sån där arabies."
Siri, 10 år, om att min far jagat ut en fladdermus från jordkällaren.

I övrigt inte mycket att rapportera. Vår familj är tämligen Norénsk, och dagen har innehållet åskilliga konflikter, hämmade aggressioner och rena raseriutbrott. Är man 9 starka viljor så går det inte att komma ifrån. Men det löser sig alltid till slut. Nu är nästan allt ordnat, julkrubban är uppställd (en milt schizofren blandning av spanska gipsfigurer och plastkor från "Min första bondgård"), skinkan är griljerad och min mor ska skura golven. Själv ska jag snart dra mig tillbaka till min säng.

I matlagningsväg har inget hänt förutom att jag och Claudia gjorde en coleslaw till morgondagen. Av någon anledning hör det hemma på julbordet hos familjen Richert. Den blev bra. Jag rev moroten och fick med en bit av fingret. Kött även i de vegetariska inslagen med andra ord.