Off topic: Psykologi för dummies 1-20 p

Jag måste bara få gnälla av mig lite över kursen psykologi 1-20. Förutom det lilla problemet att jag inte är särskilt intresserad av ämnet (jag är intresserad av det mänskliga psyket, men jag föredrar lite hårdare vetenskaper som neurologi framför teorier och föklaringsmodeller av Freud och Piaget) så visade det sig efter en snabb överslagsräkning att säkert hälften av mina kursare ömt vårdar något specifik diagnos som de ställer frågor om i tid och otid (mest otid) för att riktigt visa att de minsann har förstahandserfarenhet av torgskräck, trauman, panikångest och så vidare. Tyvärr verkar ingen lida av social fobi, då skulle de klädsamt nog vara lite mindre pladdriga.

Jag har inget problem med att folk har psykiska problem, det har jag själv så att det räcker till ett helt kompani. Däremot har jag problem med människor som inte inser att de sitter på föreläsningarna för att lära sig någonting nytt, utan i stället försöker få läraren att agera obetald psykolog. På min studietid.

Idag hamnade dock trauma-mannen (som inte försitter en chans att berätta att han minsann lyckades tänka bort ett stort ospecigierat trauma genom positiva tankar och mental styrka) hamna i bråk med torgskräcks-kvinnan genom att hävda att hon lätt borde kunna tänka bort sina problem för det hade minsann han gjort. Jag bet ihop och försökte se det som en fallstudie.

Jag är medveten om att jag är vädligt elak och grinig nu, men jag går helt enkelt inte så bra ihop med andra människor. Framför allt inte 5 timmar om dagen, varav hälften av tiden är grupparbeten. Det lakar ur mig totalt, och jag börjar tänka onda tankar om personer som säkert är rätt hyggliga egentligen. Lösningen? Jag går hem, bakar, lagar lite mat, läser DN och bloggar och får en extra kram av Magnus. Det brukar hjälpa.