Bläckfisk
De allra flesta bläckfiskrecept jag läst rekommenderar att man bara steker bläckfisken snabbt, eftersom den annars blir seg. Det är dock en sanning med modifikation... Vad färre människor tycks känna till är att man lika gärna kan göra tvärtom! Bläckfiskens muskelfibrer tajtar till sig ordentligt vid varje tillstymmelse till värme, vilket är skälet till att allt för många människor associerar bläckfisk med ett oändligt tuggade på bildäckssega calamari fritti. Men kokar man bara molluskanrättningen länge nog ger till och med den envisa bläckfisken upp och blir underbart mör. Alltså: stek bläckfisken förbannat snabbt eller koka i mer i en timme. Allt därimellan är lögn.
Den spanska rätten sepia con cebolla (vilket helt enkelt betyder bläckfisk med lök) är ett perfekt tillfälle att använda sina nyvunna bläckfiskkunskaper! Det är en härlig anrättning med mycket olja och, som namnet antyder, mycket lök. Allra godast är blir det med bara ett nybakt lantbröd till, som du använder för att suga upp den smakrika oljan från tallriken. Men man kan givetvis servera ris eller något annat till utfyllnad om man känner för det.
Men du? Köp hellre fryst bläckfisk än färsk, om du inte är säker på att den färska dito är just färsk. För ofta är den "färska" bläckfisken ruggigt gammal och luktar därefter. Och tro aldrig på hållbarhetsstämpeln, den är garanterat satt av okunniga sommarjobbare som inte bryr sig!
Sepia con cebolla
4 portioner
500 g rensad bläckfisk
600 gul lök (3-4 stora lökar)
4 vitlöksklyftor
2 dl olivolja
2 dl vitt vin
3 stora tomater
2 lagerblad
1 msk paprikapulver
salt, svartpeppar
1 dl hackad persilja
Skär bläckfisken i bitar. Strimla den gula löken och hacka vitlöken. Hetta upp olivoljan och fräs bläckfiskbitarna och löken på medelstark värme i 10 minuter. Löken ska då ha mjuknat, men inte fått färg. Tillsätt sedan vinet. Hacka tomaterna grovt och tillsätt dem, lagerbladen och paprikapulvret. Låt koka ihop 50 minuter, smaka av med salt och svartpeppar och rör ned persiljan. Servera genast med ett gott bröd.
Visste ni förresten att bläckfiskar är smarta djur som inte ska föraktas? En del bläckfiskarter bedöms ha en intelligens motsvarande hundars, och de är synnerligen bra på problemlösning.
Neurologen Oliver Sachs beskriver för övrigt i sin roliga självbiografi hur han fångade en bläckfisk som pojke som han hade som ett mycket tillgivet sällskapsdjur i badkaret ända tills städerskan på hotellet familjen bodde på upptäckte odjuret och helt sonika slog ihjäl det. En mycket läsvärd bok, för övrigt, inte minst för den andra, och absurdare bläckfiskhistorien. Men den får ni läsa själva!
7 kommentarer:
Oj, jag provade bläckfisk en gång som barn men har för mig att jag inte gillade det. Kanske dags att prova igen? ;)
Jag åt japanska "köttbullar" med bläckfisk i Japan (takoyaki). Jag bet i en och där var de! sugkopparna! Ingen mer bläckfisk tack.
Hej! Du som bor i Kalmar! Vi ska ev. besöka Kalmar nästa vecka, vad måste man göra och var måste man äta? Vänliga hälsningar från izza
Hej, låter gott, men du borde nog precisera att receptet bara funkar med den lilla tioarmade sepiabläckfisken (sp. sepia, fr. sèche, it. seppia), som är mör och lättlagad (jättegod t ex i ugn fylld med sina egna hackade tentakler blandade med potatismos, persilja och ägg). Jag tror inte det blir lyckat med den större åttaarmade och segare bläckfisken (sp. pulpo, fr. poulpe, it. polpo) som nästan alltid bör långkokas och dessutom måste mörbultas intensivt och länge sedan den fiskats upp ur havet.
bimbo boy: Man ska prova allting två gånger! :)
Jessika: På ett sushiställe i Lund (som jag aldrig minns vad det heter, men det ligger vid botulfsplatsen) åt jag en sådan där "blandad sushi" eller vad det heter: sushiris i botten av en skål och massor av olika saker ovanpå. Där såg jag någonting som genast fångade min uppmärksamhet: en bläckfisktentakel som slingrade sig ur. Den var genomseg, sugkoppstäckt och otuggbar, men hjälp vad roligt det var!
Izza: Se inlägget ovan - du får INTE missa lilla puben. Och Hamnkaféet är också härligt. I övrigt kan jag bara rekommendera en sakta promenad genom Slottsstaden, stadsparken och stan i sig. Men mejla mig - vi måste ju ses om jag hinner!
Pär: Visst har du rätt! Jag tänkte dock inte så långt eftersom pulpon är nästan omöjlig att få tag på i Sverige. Men jag minns från min barndoms spanienresor hur fiskarna bankade pulpon mot klipporna för att få den mör.Nu för tiden kör man den visst i en torktumleliknande centrifug...
Japp, jag har under de senaste åren varit ett antal gånger i Galicien i nordvästra Spanien, där pulpo (polbo på det lokala språket galiciska) är nationalrätt: den är alltid fantastiskt mör och jag tror att de behandlar den precis som du sade.
Apropå någonting helt annat ville jag också säga att det för mig var enormt trevligt att härifrån Florens (där jag bor sedan 26 år) hitta din blogg och upptäcka att vi är grannar, på sätt och vis: mina föräldrar (och därigenom även jag och mina systrar) har ett fint litet hus i Fagerum byggt av en fantastisk snickare från Vedborm, numera tyvärr död sedan länge.
Jag lagade denna rätten idag med fryst bläckfisk(10 armad). Supergott men nästa gång slänger jag nog i lite tärnad paprika eller dyl mot slutet av koket så det inte bara blir en enda gröt...
Skicka en kommentar