Glöggsnacks del 1

Glögg kräver sina tillbehör... Rötter och nussin i all ära, men ibland vill man ha någonting roligare, framför allt som Magnus har en märklig russinfobi. Fast ärligt talat har inte jag heller fattat poängen med att slänga russin i glöggen - det är väl sötsliskigt nog som det är?

Kryddrostad mandel är kanske inte direkt nytt (varje mattidningsbilaga av rang har väl sin egen variant när julen börjar nalkas), men fortfarande sjukt gott och pryder sin plats på vilket glöggparty som helst. Fast rosta inte mandlarna i ugn med olja och kryddor, det blir uselt. Dels fäster inte kryddorna särskilt bra, dels blir det tokkladdigt med oljan och gästerna (eller du själv) kommer att smygtorka fingrarna på dina nya dyra gardiner. Eller på din gamla älsklingsfotölj. Bättre att göra en vattenbaserad kryddblandning som du låter dunsta fast på nötterna!

Min variant av de eviga rostade nötterna är barbeque-mandlar, ett verkligt beroendeframkallande och lite halvklibbigt snacks (okej, jag erkänner! Det är inte helt torkvänligt heller) som fått sitt namn efter de nästan lika trevliga barbeque-chipsen, som dock innehåller lite väl mycket onyttigheter för att okynnasätas. Visserligen är mandlarna betydligt fetare än chipsen (ca 35 % för chipsen mot ca 50 % för mandlarna), men mandlarna är både mer mättande och dessutom sammansatta av betydligt nyttigare fetter än den friterade potatisen.

Var försiktig med cayennepepparn bara. Den heta glöggen förstärker chilihettan på ett mycket spännande men ganska obehagligt sätt om cayennepepparn är ur balans. Men ska mandlarna ätas till öl kan man gott tredubbla cayennepepparhalten om man inte är allt för mesig i smaklökarna.

Barbeque-mandlar

200 g mandel
3 msk vatten
1 tsk liquid smoke
2 tsk honung
1/2 tsk salt
1/2 tsk spiskummin
2 tsk paprikapulver
1-3 krm cayennepeppar

Skålla mandeln och skala den och blanda övriga ingredienser i en skål.

Rosta mandeln i en ganska het stekpanna tills mandeln tagit fin färg och det knäpper ordentligt i den.

Slå över kryddblandningen och rör om ordentligt tills allt vatten kokat in och mandlarna är täckta av ett tunt kryddlager. Lägg mandlarna att svalna på en bricka. De blir lite klibbiga av honungen, så man kan med fördel röra om lite bland mandlarna när de svalnar, annars klibbar de lätt ihop.

Snackstips!

Hittar du ett paket som det står kikärter citir på, till exempel på Coops avdelning för "etnisk mat", så slå till. Då kan du glatt bära hem en påse rostade kikärter täckta av ett lager sockersaltat kikärtsmjöl. Lite som chilinötter, fast utan chilin, lite torrare och så knaprigt att man kan väcka grannen genom att äta dem nattetid. Grymt goda, inte för salta och nyttigare än de flesta snacks. Fast eftersom de är så torra gör man bäst i att skölja ned dem med en öl. Eller flera. Och bra GI-värde har de också, om man nu är lagd åt det hållet.

Perfekta bönor!

Jag har totalt snöat in på Risentas rostade sojabönor med med lök- och vitlöksmak. Kan vara det godaste snackset sedan friterade baconsvålar (och där sjönk just förtroendet för min snacksmat som en sten, misstänker jag). De är knapriga och med ett bra tuggmotstånd utan att vara för hårda, och de tunna ytterskalen frasar härligt mellan tänderna, lite som jag tänker mig friterade gräshoppor. Dessutom har själva de lite av den där sortens kolhydratmjölighet som jag bara älskar, även om proteininnehållet är trevligt högt för eventuella GI-vänner. Smaken är mycket trevlig: lite som sourcream & onion fast utan den där sura eftersmaken som förstör andedräkten i flera timmar efteråt - i stället finns där en fin bakgrundssötma som förhöjer löksmaken . Vitlöken i det hela drar visserligen ganska mycket åt vitlökspulverhållet (döh! det är ju just vitlökspulver bönorna smaksatts med), men ändå inte så markant att det stör.

Sältan är ganska hög, smaken är rejält tilltagen och bönorna små, vilket gör att det lilla 50 gramspaketet inte känns speciellt snålt tilltaget alls. Jag levde på det en hel tvkväll, och då åt ändå Magnus i alla fall en tredjedel av påsen. Bra mycket bättre än att glufsa chips (även om Magnus, som blivit oroväckande mager av de stressiga arbetsdagarna, åt chips utöver sojabönorna). De rekommenderas verkligen.

Och nej, jag har inte fått betalt för att skriva det här, eller ens fått några gratisprov. Jag hittade bönorna på en undanskymd plats hos min lokala närbutik för endast tre kronor per förpackning. I morgon ska jag gå dit och stödköpa upp rubbet, för slår inte den här produkten kommer jag bli tvungen att starta egen tillverkning.