Gäddfiske

Hossmoån utanför Kalmar, klockan halv sex på morgonen. Innan dess hade jag och Wille fiskat mört vid järnvägsstationen. Syrrans kompis Emelie hade grävt mask. Jag och Claudia hade gjort smörgåsar. Emelie hade bakat rulltårta och bryggt kaffe. Wille hade med sig hobnobs.

Efter en del initialt krångel (trä spöt fel och upptäcka det efter att man krånglat dit flöte och blytyngder och sånt) satte vi igång med gäddmetet. Claudia metade abborre. Hon han inte mer än doppa spöt i vattnet förrän det nappade. "Neeej!" vrålade hon, "inte än! Jag är inte förberedd!"

Så här stor var den! Claudia fick fem abborrar på lika många timmar. Jag fick en liten, men var lika glad ändå. Wille fick två gäddor, men eftersom han hade glömt håven och det var brant strandkant lyckades båda smita.

Helt plötsligt ropar Emelie, som tyst stått och kastat spö en bit bort. "Hjälp, jag tror jag har nåt på kroken! Vad gör jag?!"

Och minsann, det blev faktiskt tre kilo gädda åt Emelie. Fast hon vägrade att hålla i den innan den var död. Wille var, som framgår av bilden, överlycklig!

Jag fick en av Claudias abborrar (resten skulle hon ge till katten, den dumma flundran), eftersom hon inte ville rensa dem. Den har filéats och byxats. Det blev inte mycket kvar (jag erkänner mer än gärna att jag är urusel på allt vad fiskhantering gäller), men det kommer att bli så gott.

Och kanske, kanske ska vi ut och fiska igen i kväll.

Gullvivefånst och kirskålsknäkras

Nu har jag plockat säkert halva norra Ölands gullvivebestånd. I alla fall känns det så. Vad jag ska göra med dem rapporterar jag om i morgon!

Dessutom har jag nu ca 3 liter kirskål, till min fars illa dolda förtjusning. Han har rynkat på näsan åt allt mitt samlande, men kirskålseländet ville han gärna slippa! Jag hade kunnat plocka en mindre skottkärra full bakom huset, men knäna krasade oroväckande efter tio minuters hukande (att sitta på knä är inte ett alternativ - då kan spindlarna få tag på mig!). Nu gäller det bara att lista ut vad jag ska göra med ogräset...

Den vilda jakten på ramslöken

Jag är hemma hos familjen på Öland och bestämde mig för leta rätt på ramslök. Lättare sagt än gjort visade det sig. En snabb googling visade att det fanns ramslöksbestånd i prästgårdsreservatet i Böda, inte allt för långt från Vedborm. Sagt och gjort cyklade jag iväg i solskenet och kom efter tjogo minuters idogt trampande fram till Böda kyrka. Runt våtmarken i norr skulle det finnas och jag gav mig hoppfullt iväg.

Vad våra vänner på länsstyrelsen glömt att nämna att det förutom sagda våtmark och presumtiva ramslöksbestånd även fanns en kompakt vägg av sly och slån runt den lilla stigen, och en machete modell större hade behövts för att inventera allt annat än den gullvivekantade stigen framför mig. Men jag misströstade inte, och skärskådade vart enda blad på jakt efter mina drömmars lökväxt. Ingenstans fanns den att uppbringa, och då kröp jag praktiskt taget på alla fyra genom vegetationen. Däremot har nog större delen av områdets fästingar fått ett nytt hem på mig, men det lär jag bli varse inom de närmsta dagarna.

Trots den gäckande ramslöken kom jag inte tomhänt hem - jag plockade vild gräslök i massor för att stilla min löklängtan. Den är strävare och mattare i bladen än sin kultiverade syster, men har å andra sidan en starkare löksmak.

Och när jag kom hem stod min mamma med en 3-litersbunke nässelskott i handen. "Åh, jag ska också plocka" sa jag lite avundsjukt. "De är till dig" sa mamma, som redan igår tvivlat starkt på ramslöksplockandet vilket lett till ett smärre gräl. Men allt är förlåtet. Mamma fick rätt, precis som mammor ska ha (fast hon hade fel i sak, ramslök är inte fridlyst utanför Blekinge).

Nu ska jag ut och plocka kirskål för allt vad tygen håller!