Ledighetens baksidor...

När man är ledig omfördelas energin på ett mycket fascinerande sätt. Trots att man tidigare sprungit en halv mara om dagen känns det som en överväldigande uppgift att gå tiominuterspromenaden till Maxi och köpa rotfrukter. Bättre då att ta bussen tre hållplatser, och ännu bättre att först ligga kvar i sängen och titta på ett avsnitt av Tillbaka till Aidensfield och sedan på Hem till gården när man nu ändå är igång.

Och väl på Maxi gäspar man säkert tjugo gånger när man står i den ganska korta kassakön. Helt plötsligt har man lyxen att känna efter när man är trött och agera därefter. På restaurangen vågade man inte känna efter, eftersom allting måste göras oavsett personliga preferenser och sinnesstämningar. Att vara trött, och därmed slö, existerade inte. Men så fort man är ledig hinner utmattningen ikapp, och allt blir tungt och svårt men ganska behagligt ändå, eftersom man faktiskt inte behöver göra någonting annat än att titta på tv.

Samtidigt innebär ledigheten oanande möjligheter att fokusera energin på vettiga saker. Alldeles nyss musikaldansade jag och Magnus ned till tvättstugan (och som vi dansade!). Varje dörröppning var en en möjlighet att stajla loss, och allt var så underbart roligt att vi var tvungna att stanna tio minuter i tvättstugan bara för att pusta ut. Hade jag kunnat hjula hade jag gjort det av ren glädje!